Höststämning.

När man tittar ut genom köksförstret och solen lyser UNDER aplarna, då får man höstkänsla. Jag som inte gillar höstar kan faktiskt tycka det är vackert. Annars har jag svårt med att förlika mej med den årstiden som alla svärmar för och tycker är så vacker. Kanske beror det på att jag inte gillar just dom färgerna. Typ gult (i alla dess nyanser) och brunt. Rött och orange är väl ok men gult i detta fall står definitivt för förfallet. Jag blir inte deppig eller sorgsen utan tycker helt enkelt inte om denna tid med blåst och regn. Men kanske kan jag börja se annorlunda på det om jag nu tar min jägarexamen och får lite anknytning till denna årstid.
Efter att vi var i USA och jag fick vara med och skjuta igen (efter ca 40år) väcktes mitt intresse till liv. Har nu fått lite övning i lerduveskytte och det är ju hur kul som helst. Följer numer med Nilsson till skogen så fort chansen finns och det är härligt att vara ute och vandra och få lite inblick i jakten igen. Nog för att man varit med och jagat älg i  20 år men det var ett tag sen nu.
Jag har också tagit itu med kokningen av jesuiterplåster. Har inte haft tid eller ork med det på nästan 5 år. Har jagat runt efter kåda och hunnit göra en hel del. Nu ska det bli andra salvor dessutom. Jag ska göra både ringblom- och arnica-salva i dagarna. Får se till att få det gjort så jag kan ta itu med trädgården och garaget sen innan det blir vinter. Men jag har fått nya Nora Roberts-böcker från Beth i Usa och det är så mysigt att gå och greja och lyssna på dom.

Fortsättning följer...