Och så slutar året.

Nu ska jag först dementera felaktig information i förra inlägget. Det var inte båtbetet som jag brutit, tack och lov. Efter 2 veckor med tummen gipsad rakt ut fick jag en ny röntgen som fastslog att så inte var fallet. Det var skador på handledens mjukdelar i stället. Vad nu det betyder. För mej betydde det i alla fall ytterligare 5 veckor sjukskriven och med ett skenbandage som jag lycligtvis kan ta av när jag duschar. Så åck när jag sitter stilla och kan träna upp rörligheten i handleden igen. Men AJ vad ont det gör.
Bortskämd har jag blivit. Njuter fina dagar hos Nilsson som just nu går arbetsslös. Vi är ju båda vana att ha vårt egna boende och ses på helgerna. Men än har han stått ut och inte jagat hem mej till mitt. Vi är dock överens om att vi inte behöver cedera våra intressen utan kan unna varandra lite utrymme. Mest handlar det om att kombinera jakt och ungar o barnbarn.

Julen är ju numera inte särskilt mycket mas. Är glad så länge ungarna uppskattar att jag gör korv och revbensspjäll, men annars har dom blivit så duktiga att fixa till det själva. Var och en har väl sin grej som betyder nåt i julmaten och julfirandet så på nåt vis blir det totalt och perfekt. Vi var även i år hos Lina och Micke. Att få träffas allihop och pladdra och fixa är magiskt. Vi kämpar som tokar för att få allt färdigt och varmt på samma gång. Äter sej mer än mätt och tar sej sen lite till. Och som grädde på moset får man sen se när barnbarnen går loss på julklapparna.  Goaste, finaste ungar. Man känner sej så rik med dom runt sej.
Försöker snika sej till en stund med dom var fast dom är uppe i varv och har så roligt ihop.

Mitt 2013 har varit så bra. Har verkligen bott in mej i huset. Fått en hel del av det jag planerat gjort och även sånt som jag inte vågat drömma om. Tack vare Nilsson har jag ju ett fint och funktionellt vedskjul. Och ny asfaltbeläggning framför garaget så dörrarna går att öppna även vintertid. Än har det inte varit nån riktig kyla som fått backen att frysa upp, men jag är säker på att problemet är löst så jag kan använda garaget till vad det är ämnat för. Gladde mej så åt förra våren i trädgården och nu har jag även där förbättringar som ska bli roliga att vänta in våren med.

Detta året växte barnaskaran ytterligare och jag blev 7-falldig mormor. Detta är jag mycket stolt över. Man kanske inte alltid hinner med barnbarnen som man önskar men försöker göra mitt bästa. Vi hoppas att det blir lite vinter efter nyår och att vi ska kunna låna lite ungar som förra året, Nilsson och jag, och ha lite roliga turer med dom.

Ja man har väl alltid förhoppningar och planer när ett nytt år börjar. Blir 2014 lika bra som mitt 2013 varit så kan man vara nöjd. Ser fram emot resan till USA i slutet av mars som vi planerar. Ska bli en höjdare att få se hur Beth och John bor och spendera lite tid med dom.

Troligen kommer jag mej inte för att skriva mer före årsskiftet så......

GOTT NYTT ÅR!!!!!!

(Och tack alla som förgyllt det gamla)

Den 7 december.

Ja förra inlägget andades ju "hej&hå" och mycket på gång. Därav blir det nu kanske inte så mycket av. Dagen efter lyckas jag med konsten att ramla och bryta båtbenet i vänster handled. Nåt som inte många lyckas med (utom hockey- och bandy-spelare) lyckligtvis. När man ramlar som jag nu så tror man i det längsta att det ska gå bra. Det brukar gå bra. Men så inser man att den här gången gör det inte det. Och man ramlar och tänker igen att, ajaj men det gick väl ganska bra ändå. LITE ont gör det allt men, för tusan jag ramlade ju. Och SEN kommer insikten att den här gången kom jag inte undan. Inte ens tricket att inte låtsas om smärtan fungerar. SÅ ont gör det. Så efter diverse samtal med sjukvårdsrådgivningen, en snabb gångmarsch till vårdcentralen med 10 min tillgodo och en preliminär undersökning, blev jag remitterad till akuten i Arvika. Gissa om Nilsson blev glad när jag ringde och förklarade läget. Visst var han först och främst orolig för mej men jag förstod också vad sliten han var på sjukresor just då. Med en Örebroresa dagen före och nu ej ens hemkommen från en till Karlstad var det nog ingen dröm att häva sej iväg till Arvika. Men som den genomgoa och omtänksamma karl han är så kom han utan knot och hämtade mej och vi drog iväg. TRE (3) timmar tog det på akuten att röntga 2 gånger och sen gipsa. Men vilken tur man får hjälp och smärtlindring. Nu får jag anpassa mej och inse mina begränsningar och lura ut vad jag kan och inte kan. En del saker är faktiskt rent besvärliga med en tumme fixerad rakt ut. Men jag har ingen ko på isen. Det är lugnt. Jag kanske kan göra något bra av det. =) Och jul blir det ju i alla fall. Tur korven vart gjord. Resten fixar sej lätt.

 

En par dagar in i december

Nu har julstöket kommit igång. Nr 1 för mej var att fixa till adventskalendern till Elmer som inte blev i fjol. Han var väl inte så stor att det var nåt problem. Men i år skulle han ha sin i tid. Men det blev inte mer än jämt det heller. När Nilsson for och jagade dagen före första advent passade jag på att göra mej en tur upp till Rudskogen med den. Det är en helt  magisk känsla att få komma och krama om sina gosingar och sitta och känna in dom. Nu var min ankomst aviserad och Irma ringde mej när jag hunnit till Skåre och frågade om dom skulle duka fram frukost. Helt perfekt.
Efter frukost gick vi ut till hästarna. Vi matade dom med skorpor jag haft med och gosade. Jag som själv skött hästar tidigare är faktiskt lite rädd för dom. Då, efter några tappra ridförsök, lovade jag att aldrig sätta mej på nåt jag inte nådde marken från.  Men nu lirkade Lina  upp mej på Mugga och vi tog en tur. Och jag är glad att jag gjorde det för det var faktiskt roligt att se att det var hanterbart. =) Kul rent av.
Sen kom Kajsa och barnen och vi tog en tidig adventsfika  innan jag åkte och plockade upp Nilsson i Kil där han ställt ner sin bil för refresching.

Ja nu är alltså julen snart här igen. Min andra i mitt hus. Det har hunnit hända en hel del både med huset och annat. I år har jag köket i ordning. Men nu vet jag inte riktigt var jag ska ha granen. I fjol hade jag granen under spiskupan i köket. Men tack och lov har jag spisen där nu så jag får fundera ut ett nytt ställe. Små plågor.

När barnen var små hade jag gjort en adventskalender som dom fick dela på. Men nu ville jag att alla barnbarnen skulle få var sin. Och än har jag hängt med. Nu är det lilla Maja som står på tur till året. Irma har fått orginalet från förr och sen har jag gjort kopior av den till en del och helt egna åt andra. Får se vad Maja ska ha sen då. Nu vet jag inte varför två av bilderna inte vill lägga sej rätt men jag får fundera på det och ändra sen.

Irmas (orginalet)

Lukas

 

Emelies

Nemis



Idas

Elmers

 

Jahaja! Då var julkorven fixad i år också.

Hela familjen Wiklundh. Även om Micke är lite i skymundan.