Med ny laptop.

Detta inlägg gör jag med den nya laptopen. Det blev till slut ohållbart med den gamla. Efter fem år i trogen tjänst ville den inte hänga med längre. Tappade drivrutiner och Windows hakade sej så fort man försökte få igång webläsaren. Stod där och tuggade utan att komma vidare för att till slut meddela att den inte tänkte försöka heller. Och så fick man börja om från början och förhoppningsvis lyckas till slut. Ingen höjdare när man ville uträtta nåt på datorn snabbt innan man gick till arbetet. Men som sagt var den fem år gammal och startade med en grogg på tangentbordet första veckan vilket har inneburit några tröga tangenter här och där.
Men nu kör vi igång med den nya. Windows 10 är inte min favorit men har vant mej någorlunda eftersom det är det på Nilssons dator sen en par år tillbaka. Annars gillar jag att få ha lite egna idéer om hur jag vill ha det på min dator än vad Windows 10 låter mej ha. Men man får vänja sej.

Denna helg har vi varit till Äskedalen för att fira min och Davids födelsedagar. Jag fyllde 59 år och David slog på stort och klämde i med jämna 30 år. Skulle väl ha varit stort kalas men vi kanske kan ha ett gemensamt 90-årskalas till sommaren. I alla fall så firade vi i går med enchiladas och fika tillsammans med Emmas föräldrar och bror med flickvän. Lilla Vera kämpade med att hålla sej vaken och vara med när det var besök och lyckades faktiskt ganska bra. Hon var som en prinsessa i sin fina klänning som morbror Johan köpte till henne när hon föddes. Men jag fick inget kort på det utan fångade henne när pappa fått på henne pyjamas i stället.

Ser lite sliten ut men undra på efter att ha hållit igång och vandrat från famn till famn.

Sen dryga veckan tillbaka har vi hundbesök på Mon. Nilssons bror Lars och hans fru är på semester och har hyst in sin halvårsgamla valp här. Har nog aldrig varit med om maken till tuggsjukt yrväder men hon har faktiskt lugnat sej under veckan som gått. Nu är halva tiden av hennes besök avklarad. Jag har varit ute på långpromenad med henne idag och det är inte klokt vad mycket det finns för en liten hundfröken att nosa på.

Som synes finns det lite snö kvar här och där. Men det är inte längre snövinter i dess rätta betydelse.

Bekymmer och nya erfarenheter.

Just nu är det tungt att behöva se en närstående fara illa och inte kunna göra mer än försöka underlätta dom praktiska bestyren och visa att man bryr sej om henne. Man kan inte ens föreställa sej hur hon mår. Ens egna referensramar är alldeles för små. Man får hoppas hon kommer igenom det snart.

Vintern har tagit time out för några dagar. Plusgrader och regn är det som gäller just nu. Var ute i skogen och jagade räv i söndags och blev sorkblöt in på bara kroppen. Vi var ett gäng på 18 jägare och en hundförare med två hundar. En shillerstövare och terrier. Det blev både jakt och sist gick terriern in och jagade ut en räv ur sitt gryt. Trots ruskvädret en trevlig dag och en del nya intressanta erfarenheter. Det blev inte heller denna jakt någonting skjutet, men det blir ju som det blir. Och rävar fanns det och hundarna var duktiga. Det finns också en hel del spår efter rådjur och hare och en och annan älg. Det är ju betryggande.

Ska nu gå och vila mej och lyssna lite på min nya cd-bok efter en tuff dag i "spåret". Väglaget är halt och där det inte plogats får man tugga sej fram. Hoppas det blir lite mer vinter igen. Önskeläget är en par decimeter snö och -5 grader. Vore fint det. =)

Ny jakt.

Här har det varit kallt. Minus 17 har jag haft som lägst. Och snön har kommit den med. Jag hävdar att snö är vackert så jag vågar inte klaga på all skottning det medför. Men jag tror jag är ganska nöjd för tillfället om det som kommit får ligga kvar. Snövallarna utanför Gamla Vägen 13 är mäktiga och snart vet jag inte var jag ska göra av snön om det fortsätter.
Helgen som gick var en liten milstolpe för mej. Jag var med om mitt livs första rådjursjakt. Har ju skrivit om att jag jagat älg som drevkarl i många år och nu även suttit på pass. Men rådjur har jag aldrig jagat förr. Väldigt trevligt och spännande även om inget blev skjutet. Djur finns det men det var inget som kom i håll. Så trots kylan var det en härlig dag och brasa med korvgrillning är inte fy skam heller.

Vi får se vad som säsongen kan erbjuda mer i jakt. Men annars väntar vi nu på att isen på sjön ska bli körstark så vi får dra några rundor med "racer"-Volvon. Förra året vart det inte mer än en (1) dag som det gick att köra trots mycket arbete med banan.

Våran Vera.

Ja nu har hon kommit. Våran lilla Vera. Som jag nämnt förut är jag ju sju-faldig mormor sen några år. Men nu jag då en-faldig farmor. Den 20 november bestämde hon sej för att visa sej. Allt funkade bra. Pappa David var på plats och behövde inte köra rally in till Karlstad. Vi låg och sov när David ringde strax efter 11 på kvällen och meddelade. Och visst blir man omtumlad även om man vetat i flera månader att det skulle hända. Jag hade haft dom två stora hundarna hos mej i flera dagar. Fungerade jättebra med promenader morgon och kväll och att rasta dom innan jag for ut på landsorten med posten. Sen till helgen flyttade vi ut till Nilsson. Dom små vovvarna fick vara hos Titti och bli lite bortskämda. =)


Så välkommen älskade Vera.

Första titten på BB

Gostrollet

Nu börjar vi bli stora damen.

 

Jakt till sist.

Jahaja!! Det blev jakt till sist. Fredag förra veckan (6 november) när jag kom till Mon frågade Nilsson om jag hade jaktkläderna med mej. Jaadå! Dom ligger i bilen för alla eventualiteter. Det blev till att skaffa vederbörligt statligt jaktkort via internet så att alla papper var i sin ordning. Och nästa dag for vi ut till Djupviken för att jaga efter den kalv dom fått i tilldelning och inte fällt vid ordinarie jakt. Vilken känsla att få bli utsatt på eget pass. Förra året var jag ju med vid flera jaktdagar som bisittare så passen var bekanta. Vid första dragningen fick jag ett riktigt finpass. Det blev summa tre pass innan kalven sköts. Inte av mej men det spelade mindre roll. Det var en fin jaktdag vilket som.

Det var också en väldig tur att det kikarsikte som satt på bössan när jag köpte den inte ingick i köpet. Nilsson hade ett annat kikarsikte som jag fick överta. Och när han skulle byta upptäckte han att det var glapp i ena fästet. Kanske inte undra på att mina skjutningar på älgbanan gått så olika. Från en serie med bommar och skitträffar till att sen efter att bössan ställts i stället utanför och sen plockats upp till en helfin serie med en 19 poängare i topp. Man kan ju undra i varje fall. Skyttet med banans egna bössor hade ju också gått bra förra gången jag var där.

Hur som helst är det skönt att det är ordnat. Nu kan jag inte skylla på glappt kikarsiktet i alla fall.
Får se när det blir tillfälle att följa med på jakt nästa gång.

 

Mitt allra första egna älgpass.

 

 

Denna helt har det varit julförsäljning på Tjolitta lördag och söndag. Jag hade med mina hemstöpta ljus, grenljus och Jesuiterplåster. Plåstret gick som smör och jag blev även av med en del ljus.

Söndag fick vi även besök av Erika och flickorna. Kul att få rå om dom lite på Mon även om det blev fika hos Titti med dom. Maja börjar bli en riktigt stor tjej och rolig att skoja med. Får se till att komma iväg och baka julpepparkakor med dom snart. Ja med alla för den delen.



Höstpyssel.

Nu ska jag snart bli farmor. Alltid en stor grej att få ett nytt barnbarn. Sju-falldig mormor som jag är skulle man ju vara van. Och visst. Men nu blir jag som sagt farmor och det har jag aldrig varit förut. Ska bli så kul att lära känna denna nya människan. Alla barnbarnen är mej så kära och jag är så stolt över dom och glad över den närhet jag fått med dom.
I dessa väntans tider har jag i alla fall fått äran att göra ett babynest till "lillknytet".

 

 

 

Nu är det bra bit in på hösten. Trots min jägarexamen och införskaffad musköt har det inte blivit läge för nån jakt. Den jakt jag har tillgång till har bara en kalv att jaga, så huvudjakten var jag inte med på. Nu fick dom dock inte den tilldelade kalven så jag har chansen vara med på helgjakt frampå i stället. Spännande värre.

 

Under tiden har jag roat mej med att stöpa ljus inför julbasaren på Tjolitta. Det är många år sen sist. 10-12 år kanske. Men det var verkligen kul att prova på det igen. Och det kändes väldigt bra. Jag har ju det gamla stöpbordet efter min mors släkt i Långserud så utrustningen kan man inte klaga på. Jag började med 82 ljus. Bordet är gjort för drygt 200 ljus men det är lite att ta i när man inte gjort det på länge. Men nu blir det nog ett 50-tal till endera kvällen. Även om inte alla blir sålda kan det vara roligt att ha själv och att kunna ge bort. Jag har ju Jesuiterplåster med också på försäljningen. Har blivit en hel del kok under sista året. Men efterfrågan är god.

 

 

Min skörd av nystöpta ljus. Stöpbordet i all sin prakt.

 

 

Mor Ingegerd i stöpartagen i hembygdsgården (tror jag) i Nysäter 1985.

 

 



Studsaren.

Ja nu har jag min Lakelander 6,5x55:a och den passar mej som handsken. Kunde inte önska bättre. Och skjutningen är ju så himla kul. Har ju skjutit en hel del lerduvor men att kunna åka till jaktskyttebanan och träna på löpande älg är sjukt roligt. Lite dyrt i längden kanske men så är det ju nyttig träning också. har varit i Töcksfors och tränat två gånger sen jag fick geväret. Första gången gick allt utmärkt utom den älgen som springer ut. Åt vänster alltså. Annars var det genomgående 4, 5 och 5,ettor. Så himla märkligt. Nästa gång hade jag klurat ut att det nog handlade om hur jag stod. Så stärkt av att kunna lösa problemet började jag skjuta. Allt gick åt skogen. Missar och dåliga träffar i tre raka serier. I en serie skjuter man först på stillastående utgående älg som sen sätter fart efter skottet. Sen vänder den och gör samma sak åt andra hållet. Ingående älg. Blev så himla missmodig. Men väntade sen på min tur igen och lät bössan svalna. Och då fick jag till det. Tre raka klockrena serier varav en var en 19-poängare. 5, 5:etta, 5 och 4. EN poäng från full pott. Då var det roligt igen. =)
Nästkommande helg är det mâten och hela huset fullt av ungarna och barnbarn. Och ett 60-årskalas till det. Så det blir nog att vänta tills helgen efter. Men då får jag på det igen. Vill komma någorlunda säker till jakten.

 

Så här ser den siamesiska tvillingälgen (Kajsas uttryck) ut. 80 m bort.