Gå vidare.

Ja nu ska jag gå vidare i livet. Med en något tillstukad och inte helt 100% vänsterhandled. Men visst går det att anpassa sej. För att gå vidare påvisar just det att man måste anpassa sej till dom nya promisserna och göra det bästa av det. Man kan inte förändra det som hänt eller göra det ogjort utan helt enkelt "gilla läget" och fortsätta utifrån det som gäller nu. Gäller ju inte bara stukade handleder utan alla bakslag som drabbar en under livet. Man kan drabbas av olyckor och sjukdomar, genomgå operationer eller förändrade familjeförhållanden. Men när man landat på andra sidan kan man börja på ny kula. Det som hänt försvinner inte utan ligger där som ett bagage som man själv väljer hur man vill stuva och hantera. Det finns för det mesta en hel del bra saker mitt i all det andra som man bör ta tillvara och värna om.

Som jag skrivit förut har det varit en fasa att tänka mej vara långtidsjukskriven. Dom gånger jag varit sjukskriven från arbetet ens enstaka dagar är faktiskt lätt räknade. Nån gång har jag till och med vackert fått stanna hemma då jag varit i närheten av nån med maginfluensa. Men det är ju tur att det finns regler för sånt så man undviker onödiga epidemier.

Men nu är jag förhoppningsvis på andra sidan även efter denna långa rehabiliteringen. Skönt börja jobba och komma i normala gängor. Har haft en väldigt fin tid under sjukskrivningen så klaga ska jag ju inte. Har haft möjlighet umgås mer med både Nilsson, ungarna (stora som små) och vänner. Man var väl lite försiktigare i början men på sluttampen vart det lite mer aktiviteter. Jag hann åka med barnbarnen till badhuset några gånger om inte annat och lite till.

Så nu har jag lite mer i bagaget. Och är flera erfarenheter rikare.

Vår = födelsedagar

Ja se där, nu är vi på farten igen. Hela våren är en räcka med födelsedagar.  Jag är stolt 1:a på plan. Dagen efter kommer David som inte ville dela födelsedag med sin mor. Sedan några år tillbaka firar vi våra bemärkelsedagar med en gemensam enchiladas-middag. Det är nåt vi är glada i allihop så vad vore bättre. I år fick vi sällskap av Lars och Lena från Sunnemo också. Dom kom med världens (största & godaste) smörgåstårta. Sen hade vi då enchiladas och som topp på det en "gule-tårta" som ungarna kallade det när dom var små. Jag tror den heter Kung-Oscar annars. Lite kul göra en igen. Vi har inte haft nån sån på många år p.g.a. att det väl blev lite väl mycket av varan under några år med alla täta födelsedagar under våren.
Och, nej. Det har verkligen inte blivit färre vårfödelsedagar under åren som gått. Alla fyra ungarna är födda från 7 februari till 10 maj. Sen har det plockat på med respektivrar  och 5 av dom 7 barnbarnen däremellan.
Tufft!!!!

Nu har vi förutom David och mej avklarat Emelie som fyller 7 år den 11 februari. Hon föddes den natten då vi hade mitt 50-års-kalas. Hon annonserades på morgonsidan när vi så smått hade börjat plocka av och avrunda festen.

Nu har jag gått in på min nionde vecka av min sjukskrivning. Tölitt! Men nu börjar det faktiskt kännas som om jag skulle kunna bli folk i armen igen. Pratade med sjukgymnasten vi har genom företags-hälsan, och han tyckte nog det verkade bra i alla fall. Såna präktiga stukningar är som regel mer svårläkta än vad rena brott är påstod han. Tvärsemot vad man trott alltså. Vet att jag tänkt när bekanta opererat sina fötter och tår bl.a. att det skulle vara för hemskt att bli sjukskriven i dom åtta veckor som det vanligtvis blir vid brott och operationer. Men man vänjer sej. Helt tydligt. Och i mitt fall har det ju haft sina fördelar. =)

Nu ska jag ta vara på dom två veckor som är kvar och hoppas att jag är fit for fight sen. Så mycket man vill komma igång och göra som fått vänta. Denna vintern hade jag laddad med så många projekt. Men dom finns kvar. Och så får man ju börja planera för usa-trippen snart.

Men några födelsedagar till hinner vi med innan dess. #Smile#