26 Oktober

Ja nu är det gott det är helg igen. Har varit en tuff vecka med långa dagar, tufft väder och turbulens på jobbet. Vi har stora förändringar att vänta fr.o.m den 4 november. Detta datum styrs all vår post från Hallsberg. Att vi bor så långt bort från all ära och redlighet är dock vår stora lycka i detta fall. Vi får vår post levererad med en särskild lastbil, så tidsskillnaden på morgonen blir inte så stor i vårt fall. Men lite senare, vilket resulterar i senare utgång på postturen. Dessutom ska vi spara, så vi blir pålagda mer arbete både inom stationen och längre turer. Tyvärr är det inte största problemet, utan att ingen hållbar plan finns för denna nya organisation. Men vi får hoppas detta kan lösas på en vecka. (!!!!!!) Men det är skönt att vi inom gruppen är överens om att göra det bästa av situationen för alla.
Sitter och lyssnar på ett ihållande regn. For till Nilsson i går/fredag kväll med pizza och hade en slö och fin kväll. Men i dag är särbon ute på jakt och jag for hem till mej för lite helgpyssel. Lövkrattning uteslutet i detta regn.
Några timmar senare....
Slapp bekymra mej om regnet. Fick ett mycket välkommet besök av David. Bästa jag vet att få dessa fikapratstunder. Jag har världens goaste ungar, barnbarn och så dessa härliga "respektiver".
Nu ska jag helt enkelt bara småpyssla lite inför nästa arbetsvecka (som mest troligt blir en smärre pärs innan allt landar) och sen åka tillbaka till Mon och "hänga" med goaste särbon.

Bifogar bilder som bevis på att det faktiskt händer ett och annat.

Rhododendro borta, tujor på plats.

Klinkersläggning starkt på G.

Förnöjsamhet.

Låter inte det fint? Det är just det också. Har nu hållit på med mitt ryggskott i över en vecka och beklagat mej och ojat och stånkat. och det fast jag varit med om värre. Träffade i jobbet på en kille i dag som jag ojade mej inför. Många tunga paket att lyfta mm mm. "Ok sa han. Hit med eländet. Jag har ändå så ont i benen så det kan göra detsamma". Han var inte elak och sarkastisk (tror jag =/) utan bara ett konstaterande att det så var det. Men visst skämdes jag. Men det var ju inte för att förringa hans onda jag sa det. Man är bara så van att oja sej när man inte är van att ha ont. För skam sägandes mår jag oförskämt bra. I regel förträffligt. Jobbar, tränar och har även tid och ork till allt annat roligt och nödvändigt. Fast inte just NU då. Men det ger med sej. Bättre dag för dag.
Roligt besök av syrran och Anna igår. Lite hårfixing, mat, fika och mycket roligt tjatter. Dom hade med en massa byttor med plockmat. Resterna blev kvar hos mej vilket var en välsignelse när jag jobbat långdag idag och kom hem helt utsvulten. Tack kära syster o Anna!
Så.. nu ska jag gå tillbaka till att vara förnöjsam. Mätt är jag. Brasa i kakelugnen och en god bok att lyssna på. För trots att jag just nu har minst 5 projekt på gång får det vänta tills ryggen är helt ok.
´Roliga saker. Men.. den som spar den har.

Och när vi nu är inne på förnöjsamheter så är jag mycket förnöjd med dagens fynd i Töcksfors. Häromdagen när jag skulle göra en bytta pesto så passade min gamla mixer, som tjänat mej gott i sex år, på att haverera. Hann inte mer än till oljan och basilikan så krasslade det till och var stopp. Blev till att hacka resten för hand. För pesto skulle jag ha. Min basgrej just nu liksom.

Nu finns den där. Denna läckra, vackra och nyttiga skapelse. Med GLAS-bytta till på köpet. För 99 kr!!! Nu blir det pesto, smoothisar och allsköns läckerheter igen.  Mmmmmm...

Nyttiga läxor.

Förra inlägget var jag lite profetisk tror jag. Jag har lite saker jag går och funderar över ibland. Och en del kanske man ska ventilera och dela med sej av.
Förra veckan var även en milt sagt hemsk vecka. Jag hade ryggskott. Första känningen på lördag när det bokstavligen small till i ryggen. Dock inte farligt hämmande. Troligen nåt jag dragit på mej med promenader med för tunn klädsel samt överenergiskt deltagande i coren. Hur som helst började inte dom riktiga problemen förrän på måndag lagom till arbetsveckan. Kämpade mej igenom måndag med riktigt ont men med ett "det måste ju ge med sej" i tanken. Tisdag var inte bättre, snarare sämre. På kvällen kom Erika och Maja till mej för att stanna över. Det är ju en sån gåva att få rå om barnen och barnbarnen så där totalt som  det blir med  övernattning. Men  ryggen var en plåga fortfarande. Inte var jag  klok nog att sjukskriva mej inför nästa dag heller redan på kvällen utan hoppades fortfarande på att bli en bättre människa. Jag fick en jättefin kväll med Erika. Middag, fika och en härlig pratstund.
Nästa morgon var det totalstopp. Inget annat att göra än att ringa och meddela att man inte kom till jobbet. Men desto roligare att kunna meddela Erika via facebook att jag låg kvar i sovrummet och väntade på sällskap till frukosten. Nu fick jag ju faktiskt en hel  förmiddag till med dom även om jag bara satt som en pascha på en stol hela tiden.
Resten av veckan fungerade faktiskt någorlunda. Och helgen har varit helt  fantastiskt härlig trots att jag känner av ryggskottet än. Men jag har vilat och mått gott.
Läxan är: Njut varje dag du inte har nån hemsk krämpa. =)

 

 Lilla Maja mätt och belåten. Även med sovplatsen tydligen.

 

En mycket vacker höstsöndag. Det som inte syns på bilden är det regn av löv som föll från träden när det kom en vindpust. Sol, runt 16-17 grader och hur fridfullt som helst.

 

Respekt. + ett PS

Vad mycket detta ord kan stå för. Och så många tolkningar. "Jag har stor respekt för den/det." Är det det samma som att visa respekt? Känna respekt? Kanske rädsla? "Det respekterar jag." Det samma som att man hyser respekt för beslutet/åsikten? Eller bara konstaterar den andras beslut/åsikt. "Att vara respektabel." Skötsam? Städad? Eller respektingivande? Eller trovärdig? "Respektingivande." Stor, våldsam, skötsam eller nån som man kan förlita sig på? Vilket konstigt ord. Listan kan bli hur lång som helst när man vänder på det. Själv vill jag ju bara att man visar mej respekt för den jag är. Respekterar mina åsikter och beslut. Sen åligger det mej att göra samma tillbaka förstås. High fiwe!!!!!
PS
Nu är det ju så att man måste förtjäna respekten också. Det är med respekten som med kärleken. Den ges. Kan inte tas.
DS.