Och så slutar året.

Nu ska jag först dementera felaktig information i förra inlägget. Det var inte båtbetet som jag brutit, tack och lov. Efter 2 veckor med tummen gipsad rakt ut fick jag en ny röntgen som fastslog att så inte var fallet. Det var skador på handledens mjukdelar i stället. Vad nu det betyder. För mej betydde det i alla fall ytterligare 5 veckor sjukskriven och med ett skenbandage som jag lycligtvis kan ta av när jag duschar. Så åck när jag sitter stilla och kan träna upp rörligheten i handleden igen. Men AJ vad ont det gör.
Bortskämd har jag blivit. Njuter fina dagar hos Nilsson som just nu går arbetsslös. Vi är ju båda vana att ha vårt egna boende och ses på helgerna. Men än har han stått ut och inte jagat hem mej till mitt. Vi är dock överens om att vi inte behöver cedera våra intressen utan kan unna varandra lite utrymme. Mest handlar det om att kombinera jakt och ungar o barnbarn.

Julen är ju numera inte särskilt mycket mas. Är glad så länge ungarna uppskattar att jag gör korv och revbensspjäll, men annars har dom blivit så duktiga att fixa till det själva. Var och en har väl sin grej som betyder nåt i julmaten och julfirandet så på nåt vis blir det totalt och perfekt. Vi var även i år hos Lina och Micke. Att få träffas allihop och pladdra och fixa är magiskt. Vi kämpar som tokar för att få allt färdigt och varmt på samma gång. Äter sej mer än mätt och tar sej sen lite till. Och som grädde på moset får man sen se när barnbarnen går loss på julklapparna.  Goaste, finaste ungar. Man känner sej så rik med dom runt sej.
Försöker snika sej till en stund med dom var fast dom är uppe i varv och har så roligt ihop.

Mitt 2013 har varit så bra. Har verkligen bott in mej i huset. Fått en hel del av det jag planerat gjort och även sånt som jag inte vågat drömma om. Tack vare Nilsson har jag ju ett fint och funktionellt vedskjul. Och ny asfaltbeläggning framför garaget så dörrarna går att öppna även vintertid. Än har det inte varit nån riktig kyla som fått backen att frysa upp, men jag är säker på att problemet är löst så jag kan använda garaget till vad det är ämnat för. Gladde mej så åt förra våren i trädgården och nu har jag även där förbättringar som ska bli roliga att vänta in våren med.

Detta året växte barnaskaran ytterligare och jag blev 7-falldig mormor. Detta är jag mycket stolt över. Man kanske inte alltid hinner med barnbarnen som man önskar men försöker göra mitt bästa. Vi hoppas att det blir lite vinter efter nyår och att vi ska kunna låna lite ungar som förra året, Nilsson och jag, och ha lite roliga turer med dom.

Ja man har väl alltid förhoppningar och planer när ett nytt år börjar. Blir 2014 lika bra som mitt 2013 varit så kan man vara nöjd. Ser fram emot resan till USA i slutet av mars som vi planerar. Ska bli en höjdare att få se hur Beth och John bor och spendera lite tid med dom.

Troligen kommer jag mej inte för att skriva mer före årsskiftet så......

GOTT NYTT ÅR!!!!!!

(Och tack alla som förgyllt det gamla)

Den 7 december.

Ja förra inlägget andades ju "hej&hå" och mycket på gång. Därav blir det nu kanske inte så mycket av. Dagen efter lyckas jag med konsten att ramla och bryta båtbenet i vänster handled. Nåt som inte många lyckas med (utom hockey- och bandy-spelare) lyckligtvis. När man ramlar som jag nu så tror man i det längsta att det ska gå bra. Det brukar gå bra. Men så inser man att den här gången gör det inte det. Och man ramlar och tänker igen att, ajaj men det gick väl ganska bra ändå. LITE ont gör det allt men, för tusan jag ramlade ju. Och SEN kommer insikten att den här gången kom jag inte undan. Inte ens tricket att inte låtsas om smärtan fungerar. SÅ ont gör det. Så efter diverse samtal med sjukvårdsrådgivningen, en snabb gångmarsch till vårdcentralen med 10 min tillgodo och en preliminär undersökning, blev jag remitterad till akuten i Arvika. Gissa om Nilsson blev glad när jag ringde och förklarade läget. Visst var han först och främst orolig för mej men jag förstod också vad sliten han var på sjukresor just då. Med en Örebroresa dagen före och nu ej ens hemkommen från en till Karlstad var det nog ingen dröm att häva sej iväg till Arvika. Men som den genomgoa och omtänksamma karl han är så kom han utan knot och hämtade mej och vi drog iväg. TRE (3) timmar tog det på akuten att röntga 2 gånger och sen gipsa. Men vilken tur man får hjälp och smärtlindring. Nu får jag anpassa mej och inse mina begränsningar och lura ut vad jag kan och inte kan. En del saker är faktiskt rent besvärliga med en tumme fixerad rakt ut. Men jag har ingen ko på isen. Det är lugnt. Jag kanske kan göra något bra av det. =) Och jul blir det ju i alla fall. Tur korven vart gjord. Resten fixar sej lätt.

 

En par dagar in i december

Nu har julstöket kommit igång. Nr 1 för mej var att fixa till adventskalendern till Elmer som inte blev i fjol. Han var väl inte så stor att det var nåt problem. Men i år skulle han ha sin i tid. Men det blev inte mer än jämt det heller. När Nilsson for och jagade dagen före första advent passade jag på att göra mej en tur upp till Rudskogen med den. Det är en helt  magisk känsla att få komma och krama om sina gosingar och sitta och känna in dom. Nu var min ankomst aviserad och Irma ringde mej när jag hunnit till Skåre och frågade om dom skulle duka fram frukost. Helt perfekt.
Efter frukost gick vi ut till hästarna. Vi matade dom med skorpor jag haft med och gosade. Jag som själv skött hästar tidigare är faktiskt lite rädd för dom. Då, efter några tappra ridförsök, lovade jag att aldrig sätta mej på nåt jag inte nådde marken från.  Men nu lirkade Lina  upp mej på Mugga och vi tog en tur. Och jag är glad att jag gjorde det för det var faktiskt roligt att se att det var hanterbart. =) Kul rent av.
Sen kom Kajsa och barnen och vi tog en tidig adventsfika  innan jag åkte och plockade upp Nilsson i Kil där han ställt ner sin bil för refresching.

Ja nu är alltså julen snart här igen. Min andra i mitt hus. Det har hunnit hända en hel del både med huset och annat. I år har jag köket i ordning. Men nu vet jag inte riktigt var jag ska ha granen. I fjol hade jag granen under spiskupan i köket. Men tack och lov har jag spisen där nu så jag får fundera ut ett nytt ställe. Små plågor.

När barnen var små hade jag gjort en adventskalender som dom fick dela på. Men nu ville jag att alla barnbarnen skulle få var sin. Och än har jag hängt med. Nu är det lilla Maja som står på tur till året. Irma har fått orginalet från förr och sen har jag gjort kopior av den till en del och helt egna åt andra. Får se vad Maja ska ha sen då. Nu vet jag inte varför två av bilderna inte vill lägga sej rätt men jag får fundera på det och ändra sen.

Irmas (orginalet)

Lukas

 

Emelies

Nemis



Idas

Elmers

 

Jahaja! Då var julkorven fixad i år också.

Hela familjen Wiklundh. Även om Micke är lite i skymundan.

14 November

Jag har genom åren haft en hel del olika arbeten. Växeltelefonist, kontorist, receptionist, kassörska, butiksföreståndare, dagbarnvårdare, skolschaufför, tidningsbud och nu brevbärare. Under större delen av denna tid (29 år) har jag också varit egen företagare med ansvar för det administrativa. Jag har tyckt det varit roliga jobb. Somliga mer än andra. Köra skolungar var en sån höjdare. Att tycka det är roligt att gå till jobbet borde vara en mänsklig rättighet. Postjobbet är också en sån fullpoängare. Min grej antagligen. Men inget, inget var lika roligt och viktigt som att vara mamma. Jag hade ju förmånen att få vara hemma och ta hand om mina barn när dom var små. Nåt jag är tacksam för och stolt över. Den allra bästa tiden i mitt liv.

Nu får man konstatera att dom vuxit upp till bra och ansvarsfulla människor, med jobb och familjer. Barnbarnen bara dröser ner. =) Och man blir lika kär varje gång. Jag längtar efter dom allihop under olika perioder. Både mina barn och barnbarnen och väldigt ofta också mina fyrbenta "barnbarn" som bara helt enkelt är för ljuvliga.

Denna veckan har jag haft semester. Passade bra när Kajsa behövde backup till ungarna under sin tur till Frankrike. Så då var man lite både "mamma" och "skolschaufför" några dagar. Lämning och hämtning. Tisdag gjorde jag en räd i Karlstad och handlade byggmaterial och Ikea-bra-o-ha-saker. Fika med syrran hann jag med också. På onsdagen passade jag på att hämta ut nya passet och ta en tur till Erika och lill-Maja och gosa lite. Sen fick jag träffa resten av Rudskogsgänget på kvällen.

Nu är jag tillbaka på Gamla Vägen och fortsätter i galenskapen. Tvättat sommardäcken inför lagring, spolat rent verandan efter att rhododendron tagits bort mm mm.

Nu är det färdigt runt kakelugnen. Köpte stållist i Karlstad som kapats in och skruvats fast under eftermiddagen. Jag är nöjd! Jag har inte bara ett roligt jobb. Jag har en rolig hobby också. Att få göra fint runt mej. Den bästa av världar. Och snart är det helg igen. Det är nåt gott med det med. =)

Före (?)

Efter (!)

Och kolla nya sköna grejen som David och Emma förärat mej!!

3 november

Tillbaka hemma efter en häftig helg. En helg som började redan på tordagen. Hade av ett infall begärt ledigt på fredag och fått det. Trots att jag fått semester vecka 46, så fick jag för mej att en tur till Karlstad och polisen för att få nytt pass, skulle sitta fint. Lite uträttningar har man ju alltid också. Men att hälsa på ungarna på Rudskogen var en lika stor anledning. Så jag åkte redan på tordag kväll till Kajsa för att hinna få en kväll och frukost tillsammans  med dom. Det är dom bästa stunderna när man sitter och pratar över en frukost. Och sen hos Lina och dom andra. Att bara landa i deras vardag och få sitta och krama dom små och låta dom visa vad dom har och vad dom kan.
Hade med mej en pepparkaksdeg och en till hallongrottor. Lukas och jag bakade redan före frukosten när vi var bara vi två, och Irma och Nemi sedan jag varit nere på  stan och fixat passet. Elmer bakade efter bästa förmåga och var en prima degsmakare när vi lyckats övertyga honom om att DENNA degen fick man äta. Till skillnad från modelldeg alltså. =)
Sen blev det halloweenkalas när Erika och flickorna anslöt sej. Massor med grymma ansiktsmålningar och roliga dräkter. Lina målade mej lite lagom ruskig. Inte så jag skrämde barn, men nog för att Nilsson skulle hoppa till i fotöljen när jag landade där senare.
Antar att jag börjar bli gammal och lida av benskörhet. Förra söndagen bar jag på mina vinterdäck och orkade klämma dom mot bröstkorgen så att jag fick lida av det hela veckan sedan. Inte skratta, inte hosta och helst inte ta djupa andetag. Och röra sej överhuvudtaget var en pina. Men nu har jag genomlidit även detta och ser ljust på livet. För jag har ju det oförskämt bra, som sagt var.
David, den behändige,  har nu hjälpt mej byta kapskiva så jag ska göra färdigt klinkersen framför kakelugnen. Så roligt det var förra veckan att köra post på Lbb9 och gå in och ta en fikaprat med David och Emma och alla gosingarna i Äskedalen.

26 Oktober

Ja nu är det gott det är helg igen. Har varit en tuff vecka med långa dagar, tufft väder och turbulens på jobbet. Vi har stora förändringar att vänta fr.o.m den 4 november. Detta datum styrs all vår post från Hallsberg. Att vi bor så långt bort från all ära och redlighet är dock vår stora lycka i detta fall. Vi får vår post levererad med en särskild lastbil, så tidsskillnaden på morgonen blir inte så stor i vårt fall. Men lite senare, vilket resulterar i senare utgång på postturen. Dessutom ska vi spara, så vi blir pålagda mer arbete både inom stationen och längre turer. Tyvärr är det inte största problemet, utan att ingen hållbar plan finns för denna nya organisation. Men vi får hoppas detta kan lösas på en vecka. (!!!!!!) Men det är skönt att vi inom gruppen är överens om att göra det bästa av situationen för alla.
Sitter och lyssnar på ett ihållande regn. For till Nilsson i går/fredag kväll med pizza och hade en slö och fin kväll. Men i dag är särbon ute på jakt och jag for hem till mej för lite helgpyssel. Lövkrattning uteslutet i detta regn.
Några timmar senare....
Slapp bekymra mej om regnet. Fick ett mycket välkommet besök av David. Bästa jag vet att få dessa fikapratstunder. Jag har världens goaste ungar, barnbarn och så dessa härliga "respektiver".
Nu ska jag helt enkelt bara småpyssla lite inför nästa arbetsvecka (som mest troligt blir en smärre pärs innan allt landar) och sen åka tillbaka till Mon och "hänga" med goaste särbon.

Bifogar bilder som bevis på att det faktiskt händer ett och annat.

Rhododendro borta, tujor på plats.

Klinkersläggning starkt på G.

Förnöjsamhet.

Låter inte det fint? Det är just det också. Har nu hållit på med mitt ryggskott i över en vecka och beklagat mej och ojat och stånkat. och det fast jag varit med om värre. Träffade i jobbet på en kille i dag som jag ojade mej inför. Många tunga paket att lyfta mm mm. "Ok sa han. Hit med eländet. Jag har ändå så ont i benen så det kan göra detsamma". Han var inte elak och sarkastisk (tror jag =/) utan bara ett konstaterande att det så var det. Men visst skämdes jag. Men det var ju inte för att förringa hans onda jag sa det. Man är bara så van att oja sej när man inte är van att ha ont. För skam sägandes mår jag oförskämt bra. I regel förträffligt. Jobbar, tränar och har även tid och ork till allt annat roligt och nödvändigt. Fast inte just NU då. Men det ger med sej. Bättre dag för dag.
Roligt besök av syrran och Anna igår. Lite hårfixing, mat, fika och mycket roligt tjatter. Dom hade med en massa byttor med plockmat. Resterna blev kvar hos mej vilket var en välsignelse när jag jobbat långdag idag och kom hem helt utsvulten. Tack kära syster o Anna!
Så.. nu ska jag gå tillbaka till att vara förnöjsam. Mätt är jag. Brasa i kakelugnen och en god bok att lyssna på. För trots att jag just nu har minst 5 projekt på gång får det vänta tills ryggen är helt ok.
´Roliga saker. Men.. den som spar den har.

Och när vi nu är inne på förnöjsamheter så är jag mycket förnöjd med dagens fynd i Töcksfors. Häromdagen när jag skulle göra en bytta pesto så passade min gamla mixer, som tjänat mej gott i sex år, på att haverera. Hann inte mer än till oljan och basilikan så krasslade det till och var stopp. Blev till att hacka resten för hand. För pesto skulle jag ha. Min basgrej just nu liksom.

Nu finns den där. Denna läckra, vackra och nyttiga skapelse. Med GLAS-bytta till på köpet. För 99 kr!!! Nu blir det pesto, smoothisar och allsköns läckerheter igen.  Mmmmmm...

Nyttiga läxor.

Förra inlägget var jag lite profetisk tror jag. Jag har lite saker jag går och funderar över ibland. Och en del kanske man ska ventilera och dela med sej av.
Förra veckan var även en milt sagt hemsk vecka. Jag hade ryggskott. Första känningen på lördag när det bokstavligen small till i ryggen. Dock inte farligt hämmande. Troligen nåt jag dragit på mej med promenader med för tunn klädsel samt överenergiskt deltagande i coren. Hur som helst började inte dom riktiga problemen förrän på måndag lagom till arbetsveckan. Kämpade mej igenom måndag med riktigt ont men med ett "det måste ju ge med sej" i tanken. Tisdag var inte bättre, snarare sämre. På kvällen kom Erika och Maja till mej för att stanna över. Det är ju en sån gåva att få rå om barnen och barnbarnen så där totalt som  det blir med  övernattning. Men  ryggen var en plåga fortfarande. Inte var jag  klok nog att sjukskriva mej inför nästa dag heller redan på kvällen utan hoppades fortfarande på att bli en bättre människa. Jag fick en jättefin kväll med Erika. Middag, fika och en härlig pratstund.
Nästa morgon var det totalstopp. Inget annat att göra än att ringa och meddela att man inte kom till jobbet. Men desto roligare att kunna meddela Erika via facebook att jag låg kvar i sovrummet och väntade på sällskap till frukosten. Nu fick jag ju faktiskt en hel  förmiddag till med dom även om jag bara satt som en pascha på en stol hela tiden.
Resten av veckan fungerade faktiskt någorlunda. Och helgen har varit helt  fantastiskt härlig trots att jag känner av ryggskottet än. Men jag har vilat och mått gott.
Läxan är: Njut varje dag du inte har nån hemsk krämpa. =)

 

 Lilla Maja mätt och belåten. Även med sovplatsen tydligen.

 

En mycket vacker höstsöndag. Det som inte syns på bilden är det regn av löv som föll från träden när det kom en vindpust. Sol, runt 16-17 grader och hur fridfullt som helst.

 

Respekt. + ett PS

Vad mycket detta ord kan stå för. Och så många tolkningar. "Jag har stor respekt för den/det." Är det det samma som att visa respekt? Känna respekt? Kanske rädsla? "Det respekterar jag." Det samma som att man hyser respekt för beslutet/åsikten? Eller bara konstaterar den andras beslut/åsikt. "Att vara respektabel." Skötsam? Städad? Eller respektingivande? Eller trovärdig? "Respektingivande." Stor, våldsam, skötsam eller nån som man kan förlita sig på? Vilket konstigt ord. Listan kan bli hur lång som helst när man vänder på det. Själv vill jag ju bara att man visar mej respekt för den jag är. Respekterar mina åsikter och beslut. Sen åligger det mej att göra samma tillbaka förstås. High fiwe!!!!!
PS
Nu är det ju så att man måste förtjäna respekten också. Det är med respekten som med kärleken. Den ges. Kan inte tas.
DS.

Det är dom små, små detaljerna.....

Fick ju inte tag på det jag ville ha på máten. Men hittade en av dom på nätet senare. Snabba ryck. Nu sitter den där. Det är små men roliga detaljer som jag gillar. Så dom får komma efter hand. Idag har jag för den delen också varit på första core-passet på drygt ett år. Tufft men härligt. Efteråt i alla fall. =) Det är precis den typ av träning jag behöver och gillar. Och så promenaderna då förstås. Men pumpstavarna. Har fått in vanan igen att gå upp på morgonen för att hinna ut en sväng. Gott att komma i gamla rutiner. Mitt första år som husägare blev det lite dåligt med den vanan som sagt.

Efter máten.

Ja så var den Årjängs-máten förbi också. En härlig helg som började redan på fredag när Kajsa och barnen kom. Sen kväll men vi hann ändå upp en sväng till tivolit för en par karuseller. Skitkallt blev det, så brasorna i spisen och kakelugnen som jag gjort innan satt fint sen när vi kom hem. Lördag var det full rulle. Med Kajsa & co, Lina & co, Erika & co samt Titti och sen Nilsson, vart det fullt hus. Jag hade kålsoppa och kyckling samt köttbullar och Titti kom med potatissoppa och tomtegröt. Fanns för alla smaker. Till slut var det jag och Kajsegänget kvar. Vi gav oss inte utan satsade på en tur på söndag med. Kul men ganska regnigt blev det. Men ett bra avslut. Inte fick jag tag på det jag ville ha på máten, men lyckades ändå göra av med några kronor på braåhasaker. Idag, måndag, efter jobbet har jag fixat undan jordhögarna och finat till det vid stockarna som vi lagt efter gången. Fint. Och skönt att det är gjort inför vintern. Lägger upp bild på det och på stringhyllan jag köpte till digitalboxen. Mer bilder finns sen på sidan med foton.

Coola saker.

Måste erkänna att jag är svag för vissa coola saker från 50-och 60-talet. Huset är ju från 20-talet och sen renoverat så byggåret står för 1938. Därför är jag lite mån om att behålla lite stuk från den tiden och inte pimpa till det för illa. Men sen är det ju så roligt med en del prylar från när man var liten. Inte hade vi värst mycket moderna saker i mitt hem, men det som var var desto roligare. Blir så glad när jag får tag på de saker jag går och suktar efter. Knäckebrödskrinet som var uppskruvat på väggen letade jag upp redan 2008. Då hade jag inte "råd" att skruva sönder väggarna i den lägenhet jag hyrde utan sparade det för framtiden. Nu har det fått sin plats och är i bruk. Nice! En annan grej som fanns i var och vartannat hem på 60-talet var en viss typ av stegpall som man fällde in stegen på. Har kämpat länge för att lägga beslag på en sån. Men alla jag försökt köpa har blivit för dyra. Meeen, till slut kom jag över en till överkomligt pris men som behövde fixas. Nu har jag gjortet. Tycker den blev ganska cool. Annars har jag rotat i trädgårdenen del. Telefonstolparna efter kanten kom på plats i helgen och nu försöker jag få rätt på jordhögarna. Ska visa det när det är färdigt. Nu väntar máten närmast. Hoppas och tror på fullt hus. Ska få hedersuppdraget att passa lilla Maja också så hennes syrror kan få ranta runt med sin mamma och Lars. Jag vet, på tal om coola saker, vad jag ska köpa i år. Skyltar. Finns en försäljare som har hur mycket roliga och fina skyltar som helst. Typ "WC" och " skafferi". Får se vad jag hittar. Ok. Vet inte vad som hände vid placeringen av bilderna men skit samma. Så här blev det.

1:a september

MYCKET konstruktiv helg. Trots att tanken var att åka på Nysätersmâten, vilket inte blev av, är jag inte det minsta missnöjd med helgen. Inte minst så har det gått framåt med stormsteg i vederiet. Från att vara ett fallfärdigt ruckel har det nu äntligen blivit ett rejält vedskjul på tomten. Misströstan låg på lur när fighten var som hårdast med stubbuslingen på baksidan. Men som tur är finns det ett visst "stön" i mej + att särbon inte är ett dugg mindre stönig och ihärdig. Nu rullar det på. I dag har jag kunnat ralla in 22 skottkärror fulla med ved. Och då har jag 2/5 kvar som ska in. Blir gott till vintern det.

30 juli 2013

31 augusti 2013

1 september 2013

 

Som sagt, 3/5 inne. Hoppas kunna ta in resten av veden i morgon. Och så har jag en del i lådor i garaget. Tror vintern är räddad. Och, lugn! Det ska läktas om det nu ser lite "dragigt" ut.

Dänne vecka...

tar jag det lite coolare. Fortfarande roligt vara tillbaka på jobbet men det är inte så tung belastning som förra veckan. Då vart det ta mej tusan reklam och kataloger alla dagar och en del dagar två olika sorter. Hoppas alla som får Ikea-katalogen och villatidningen är tacksamma och glada för det är dock lite (!) plock att få med det tillsammans med posten. Väl bekomme!

I alla fall tog förra veckan ut sin rätt på mej. Hade mycket planer för helgen och (som jag trodde) en himla energi. Den visade sej dock lysa med sin frånvaro. Men så på fredag kväll hörde min äldsta av sej och undrade om jag kunde tänka mej att umgås med mina barnbarn på lördag så att dom kunde få till hästkôven och sen hämta hästar. Det kunde jag efter moget övervägande. Så på lördag morgon var jag på Rudskogen kl 07.05 och fick mej dagens första kopp kaffe. Och den behövdes. Det blev en himla fin dag med gänget. Jag gjorde dock ingen långdag utan smet på eftermiddagen för att få lite tid med särbon som skulle åka på jobb under söndagen.

Har tänkt på det ibland. Även om jag (vi) hade gjort upp planer för dagen och fick skjuta upp dom så blev det en mycket bra dag. Jag FICK ju en dag med mina barnbarn som jag inte fått annars. Livet går inte i repris, så det är bara att haka på. Det är NU mina älskade barnbarn är små och man kan få knyta an till dom och förhoppningsvis ge dom mormorsminnen tills dom blir äldre. Just som jag har mina mormorsminnen.

Måndag var jag tillsammans med David och Emma och flyttstädade. Sånt som också är så roligt att göra tillsammans. Man hinner med mycket prat under städningen och fikat. Önskar dom all lycka i sitt nya egna hem. Och dom har så mycket roliga planer och idéer. Känner igen känslan.

Idag efter jobbet tog jag mej för att slipa köksfönstret för ommålning. Drar jag på det för länge så står jag snart där med höststormar och inser att det inte är praktiskt att låta fönster stå öppna under målningen och torktiden.
 

Wiiihoooo!!!!!!

Äntligen fick man börja jobba igen!!!!! Ärligt talat är det inte så farligt när man gillar sitt arbete. Nog är det härligt med semester och ledigheter men jag har haft en så fin semester och tycker jag varit med om så mycket bra och roligt att det är ok för den här gången. Trots mina 5 veckor har jag ledighet sparad som jag nu ska tänka ut hur jag bäst kan nyttja den. Den planerade USA-trippen behöver jag inte bekymra mej om för då har jag ju fått nya dagar att ta ut. Men lite ledigt i höst kommer att sitta fint. Greja trädgård både här och där, tapetsera, måla och kanske hälsa på hos ungarna.
Sista helgen blev verkligen som ett riktigt avslut på ledigheten. Helgen på Mon med fina kvällar och lata mornar laddade batterierna. Sen få ha Kajsa, Lukas och Nemi här i går kväll kändes jätttefint nu när huset är så tomt efter att Beth och John åkt. Blev lite kort kväll kanske men ändå.  Hann hem på morgonen innan postturen för att säja hej då i alla fall.
Nu har jag varit och skaffat reglar för golvet i vedskjulet och en ny bytta med färg så att den sist brädfodrade väggen också blev målad. Fin kväll för det. Det är så vackert i min trädgård när solen är på väg ner och ljuset "ligger" in under aplarna. Magiskt.
Nu ska här bli lite mat. Den nya favoriten är ugnsrostade grönsaker. Rödbeta, morot, palsternacka, paprika och broccoli. Huuur gott som helst till en saftig köttbit och lite creme fraiche. Och så måste jag ta hand om lingonen. Har köpt en hink nyplockade och fint ränsade. För vad vore köttbullar eller kalopps utan riktig lingonsylt? Eller blodpudding? Eller kålpudding? Eller fläskpannkaka? You name it.

Semesterns sista vecka.

Nu är jag där jag nästan kände mej i mitten av första semesterveckan. Men nu finns det ingen panik i det. Jag har haft en helt makalöst fin semester "so far". Fösta veckan gick ju till att varva ner arbetet och ändå var jag full av energi för allt jag ville uträtta. Bodde gjorde jag hos Nilsson men vi åkte hem till mej vissa dagar och fixade och snickrade på vedskjulet. OCH nu är den förhatliga stubben borta och sista väggen uppreglad och klädd. På Mon har jag kittat fönster men har sparat en del för kommande vackra dagar.

Andra veckan hann jag med att åka till Klässbol. Sov över från söndag till måndag för att bli med Erika till Karlstad och barnmorskan. Tjejerna och jag gjorde en snabbshoppingrunda under tiden hon undersöktes. Jag fick äntligen köpa en späntekniv som jag saknat sen jag blivit eldande husägare. Sen lunch på IKEA och efter det for vi tillbaka. Det var hemskt varmt och senare stack vi och badade. Tjejerna var jätteenergiska och duktiga på att simma med flytetyg.

Senare den veckan gjorde Lina och jag den årliga resan till kusten tillsammans med Irma och Lukas som vi lånat med oss. Kom fram  (efter lite omväg pga prat så vi missade en avfart) för att finna stugan vi hyrt avbokad????? Innan vi bokat den till och med. Tuff shit! Men vi fick 2 mindre intill varandra i stället så det gick ingen nöd på oss. Vädret var dock inte på vår sida detta år så det blev en del shopping på Nordby. Men fredag var helt magiskt fin på eftermiddagen och vi beslöt boka en natt till efter att vi kollat väderprognosen. På natten fick jag meddelande från Erika om lilla Majas ankomst.
Vilken magisk känsla varje gång! En kick, som om man andas in och glömmer andas ut känns det som. Nåt för en lipsill som jag, det. =) När sen vi vaknade på morgonen till en gråmulen dager så var inte beslutet svårt att fatta. Vi vände hem för att kolla på Maja. Väl hemma for  jag, Nilsson och Titti till Karlstad och snuffade på tjejen.

Tredje veckan kom och nu var det dags hämta Beth och John nere i Strömstad. Dom hade varit en vecka hos Solveig i Grimstad och nu var det vår tur. Roligt att få visa dom huset som dom bara såg från utsidan förra gången när jag körde förbi för att visa dom "mitt" hus. Nu fick dom fick ta sängkammaren och jag flyttade in i gästrummet där jag trivs utmärkt. Har även kampat en par nätter i vardagsrummet när först syrran och senare Lina med familj kom och anslöt sej med oss. Eftersom dom hade önskemål om att få se barnens familjer och hem, samt att träffa Inger och Mats, har veckan varit ganska häktisk. Men nu har dom varit hos samtliga. Rudskogen en dag. Äskedalen besöktes på lördag innan vi hade party på Mon för allihop. Det blev en helt fantastisk kväll. Vi minglade, åt och drack.
Både John och syrran hade gitarrerna med. Jag hade lånat Linas för John att spela på och den har kommit väl till pass under tiden här. Beth, John och jag hade gjort en liten spellista och printat ut texter till festen. Sist på plan var syrran, Nilsson och jag. Vi gav upp vid halv 3. Fast  David och Emma var också uthålliga. Söndag drog vi från Mon upp till Klässbol

Idag måndag har jag fått garageinfarten omasfalterad. Fick ju inte in bilen i garaget på hela vintern på grund av att tjälen lyfte upp den gamla asfalten så dörrarna inte gick upp. Men nu är leran i backen utbytt mot grus och ny asfalt på plats. Beth och John har lånat min bil för en tur till Byn och mitt hus mycket tomt och tyst för tillfället. Annars har det varit fyllt med prat, skratt och musik på sistonde.

Nu bävar jag för onsdag när dom åker. Får alltid panik när dom ska åka. Allt man vill visa och göra tillsammans med dom. Gråter som en gris när man står där och vinkar. Men nu kanske vi åker och hälsar på hos dom snart. Och jag hoppas att dom kommer tillbaka snart igen.

.

Semester!!!!!

Jösses hur man är. Man har 4 veckors semester och redan mitt i första tänker man, hjälp det här går för fort. Bromsa!!!!! Nu är jag i början på tredje och inser att jag faktiskt får ut mycket av tiden i alla fall. Kvalitetstid med särbon, träffa barnbarn, åka till kusten med Lina, Irma och Lukas och sen allt man får gjort på husen. Både hos mej och på Mon. Hos mej börjar vedskjulet bli riktigt i ordning nu sen den förhatliga stubben fick ge med sej. Trägen vinner, och Nilsson ger sej inte. Jag hade också varit och naggat lite då och då på den men nu fick den se sej besegrad. Så nu är vi förhoppningsvis i hamn tills vinterveden ska in. På Mon hade jag tagit som beting att kitta om fönster. Förra året var det raddan med fönster på altanen som fick sej en duvning och nu skulle jag ta västsidan. Det är faktiskt rent trevligt att få stå i solväggen och mixtra.
Och så var det den årliga resan till kusten. Denna gång inte helt utan komplikationer. Opratade som vi var uppmärksammade vi inte en avfart och körde en bra bit innan vi kom på detta och fick vända. På campingen fick vi besked om att 4-bäddstugan var "avbokad". ???? Innan vi bokade till på köpet.???
Så istället fick vi 2 st 2-bäddars intill varandra. Ok men inte som tänkt. Vädret var heller inte på vår sida vilket det alltid brukar vara. Så det blev en del Nordby.shopping. Men roligt och trevligt hade vi och EN riktigt härlig em vart det i alla fall. Sista natten vaknade jag av meddelande från Erika om att jag blivit 7-faldig mormor. "Bäban" hade kommit till världen. Då vände vi hemöver på morgonen. På väg upp började det också regna så det kändes helt rätt.
Väl hemma på Mon ringde jag Titti och fick henne med när vi for och kikade på lillan. En mycket behaglig liten dam visade det sej vara. Lillan alltså. Som dom säjer: lik far men söt ändå.=)
Idag ska jag åka och hämta Beth och John nere i Sandefjord. Dom har varit en vecka i Norge hos Solweig och nu kommer dom hit så vi får träffa dom. Ska bli kul det. Roligt att få visa dom huset också.

Förändringens tider.

Läste, gillade och delade en status på facebook idag. Så himla sant det som skrevs. Vilka stora förändringar det blivit i värderingar och sättet att hantera livet. Inte för att jag tycker det är fel att vi är rädda om våra barn och miljön, men lite sanning ligger det i uttrycket "lite skit rensar magen". Och ett liv i rädsla för allt, hur kul är det?  Min/vår mor som upplevt att hennes barn skadades och blev delvis förlamad för resten av livet, hade en sund syn på saken. Frågade man henne om hon var bekymrad samma sak skulle hända igen sa hon bara att "om man bekymrar sej för tusen saker så är det det ettusenförsta som händer".

Men missförstå mej nu inte. Vi SKA vara rädda om varandra.

Här kommer det:
"""""

Till alla barn som överlevde 50-, 60-, 70- och 80 talet
Först så överlevde vi att födas av Mammor som rökte och drack under graviditeten.
Dom tog magnecyl och alla möjliga läkemedel samt åt tonfisk direkt ur burken men blev aldrig testade för diabetes.
Efter detta trauma blev vi lagda på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.
Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm!! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade. Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol. bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag.
Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller flaska.
Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och INGEN dog av detta.
Vi åt muffins, Mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i filen. Inte blev vi överviktiga för det! För att:
VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!!!
Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när gatlyktorna var
tända.
Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!!
I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna.
Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.
Vi hade inga Playstation, Nintendo, X-box, ingen video eller DVD, inga 150 kanaler på TV:n, inget surroundljud, CD-spelare, inga MOBILTELEFONER, DATORER inget Internet eller MSN Vi hade VÄNNER och dom fann vi UTOMHUS!!
Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder!! Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.
Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord och inte fortsatte maskarna att leva i magen!!
Vi fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.
Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem.
Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom som
inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen OTROLIGT ELLER HUR!!??
Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte. Dom var faktiskt lagens högra arm!!
Denna generation har faktiskt fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin.
Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya ideèr. Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!!
Om du är en av dem så:
GRATTIS!!
Du kanske vill dela med dig av detta till andra som har haft turen att få växa upp som barn den tiden innan ADVOKATER och MYNDIGHETER reglerade ditt liv för 'DITT EGET BÄSTA'??

TILL ER som tror att GUD vakar över er:
Släng detta i papperskorgen!!
TILL ER ANDRA:
Skicka detta vidare!!

 

""""""""""

 

Ja så gammal man känner sej ibland. Och idag har jag varit riktigt tantig/mormorig efter jobbet. Det är så roligt att baka (inte minst nu i mitt nya kök) så det fick bli ett bullebak till. Lite lchf-bröd blev det också. Sen var det trädgården som gällde. Bisöbrasö!  

Härliga tider.

Nu börjar det bli riktigt härligt. Jag är en hängiven sommarmänniska. Tycker till och med om att jobba på sommaren. Det är inte nödvändigt att ha semester. Men det är ju så mycket lättare att umgås om man rår sin tid och inte måste tänka på morgondagen. Och visst är det saker jag planerar att göra som inte fungerar annat än på semestern. Jag vill rå om mina barnbarn lite mer intensivt och ha dom hos mej. Frukostar på altanen, utflykter till roliga ställen och badturer t.ex. En vecka kvar innan jag blir ledig och försöker förarbeta så det ska fungera med mina planer. Vill spendera en hel del tid med särbon medan han har semester vill jag ju också. Vi har så mycket vi vill hinna med att ordna i bådas våra hus under ledigheten tillsammans. Det ska kittas fönster, lagas vedbod, ordnas med trädgårdar och sånt. Men det är ju sånt som är roligt när man gör det tillsammans.
Helgen har varit superfin. Lördagen ägnades åt Stortravet tillsammans med svåger och svägerska. Härligaste väder och mycket folk. Folkfest helt enkelt. Sen for vi till Mon och käkade paj och hade en fin kväll. Lite tråkigt att inte komma iväg på Inger Z:as 50års-fest, men man kan inte få allt att klaffa.
Söndag firade vi gosigaste Ida som fyllde 5 år. Alltid så roligt att få vara med på dessa kalas och träffa den andra sidan av familjen också. Mågen Lars föräldrar är så härliga att umgås med.
Sen väntas ju amerikafrämmande i slutet av semestern. Två år sen nu sen Beth och John var här och det ska bli en höjdare att få träffa dom igen. Beth kommer från min mors släkt och när jag nu har en del av bohaget efter mor här så har vi en hel del att gå igenom och kolla på. Hur mycket man nu hinner av allt man tänker sej. Och DET gäller för alla semesterplanerna. Men man måste ju ha drömmar och planer. =)
Såååå... jag jobbar på en vecka till och njuter av att det faktiskt är sommar.

Dom små detaljerna.

Njuter sommarkväll. Men nu ensam. Igår hade jag syster Kerstin här och vi hade en härlig kväll. Mat, vin och massor med prat. Verkligen härligt att hon kom och hälsade på. Och vilken nytta jag hade av henne under tiden vi pratade. Jag hade lyckats bli färdig med omklädningen av min markis till köksfönstret och fick nu hjälp att montera tillbaka den. Den hade varit i skriande behov av nytt tyg och snål (läs fattig) som jag är fick jag göra det själv. Kostnaden för att få det gjort hade hamnat på ca 4500 kr och nu kom jag undan med några hundralappar i tygkostnad. Men det var mycket knåp att få dit det. Men det gick och nu hänger den där igen.

Förra veckan ägnade jag åt målning. Altandörren och fönstren är nu målade invändigt. Det passade ju också väldigt bra att få syrran till hjälp att få upp gardinerna. När man målar på ett ställe inser man hur väl det behövs ny färg på andra ställen. Jag har länge tittat på trösklarna på nedervåningen och tänkt ta itu med dom. Nu blev en ommålad förra veckan och idag har jag börjat på nummer 2. Roligt få rätt kulör på dom med. Stor skillnad mot förut.

 

Som grädde på moset kunde vi nu även leta upp och ställa in saker från Hydda i Långserud i det gamla skåpet som varit i släkten i urminnes tider. David hade hjälp mej få det på plats på väggen i rummet. Syrran och jag hade båda en viss minnesbild av vad som brukade stå i skåpet, plus att det fanns ett fotografi från innan det plockades ner. Riktig lika som förr blev det nu inte, men skåpet är i alla fall fyllt med vackra saker som hör dit.





 

 

Schersmin eller, ja jasmin.

Vilken doftupplevelse! Jag har alltsedan jag var barn och bodde i Torp saknat och velat ha jasmin i min trädgård. Den doften dom har är med det bästa jag vet i växtsammanhang. Nu har jag verkligen fått så jag är nöjd. Dom står på baksidan av huset men man känner doften av dom redan på framsidan. Det finns två sorter av dom och jag är inte säker på vem som är bäst att satsa på. Lite förväxta är dom båda så dom ska tas ner, men vilken jag ska återplantera vet jag inte riktigt. Får kanske bli båda i mer lagom storlek.
I dag har jag för första gången klippt gräsmattan själv. Är bortskämd med att särbon kommer med sin klippare och gör det men regnet satte krokben i lördags. Så klipparen blev nedställd så jag kunde klippa själv när jag återvände hem i kväll, söndag. Lite harig för slänter som jag är fick en del tas med trimmer i efterskott. Sen lodade jag bara omkring och njöt av härligheten tills knotten jagade in mej. Lika så gott. Finns en hel del att göra inne också. Ska bl.a förbereda inför stundande arbetsvecka. Kör Karlanda nu för en tid framöver. Ganska kul med ombyte.

Sommar i sikte.

När det är nåt man vill ha gjort är det bara att "ettra" till sej och gripa an verket. Inte svårt när man hela tiden är sugen på att få som man tänkt sej. Hallen har jag haft en tanke med från början men eftersom köket varit nr 1 fick det vänta. Men nu när jag målat och tapetserat ville jag få resten i ordning. Har gått och suktat efter en bänk på glasmästeriet men som tyvärr var för bred. Tittat efter nåt annat som skulle kunna platsa men inte blivit nöjd. Men när jag nämnde mina planer för särbon undrade han nog om jag drev med honom. En sån står det ju i byscha sa han. Har du inte sett den? Och fast jag städat där ett antal gånger hade jag faktiskt inte lagt märke till just det. (Man kan undran hur väl jag städat.) Men där fanns den och den var min om jag ville ha den. Jag ville. Så med målning av den, uppsättning av lite hyllor så fick jag hallen just som jag ville ha den.

Sen har jag haft en hink med färg i källaren avsedd för vardagsrummet i snart ett halvår. När jag flyttade in hjälpte Kerstin mej att måla väggarna i vardagrummet. Blå. Mycket blå. Världens läckraste färg. Och jag tyckte så mycket om den. Men i vinter insåg jag att det blev för mörkt med den färgen. Så det fick bli en ny strykning. Och syrran haka på. Härom kvällen kom hon. Först gjorde vi henne midsommar-snygg i håret och sen blev det vägg. Jag hade tjuvstartat lite kvällen innan men nu var det roligare när vi var två. Mitt i allt kom Lena Björfält och hälsade på. Jag hade deltagit i en tävling om en av hennes egendesignade smycken och vunnit. Hon gav mej det mest underbara guldhjärta att ha runt halsen. Vilken tur man kan ha.
Men eftermiddagen och kvällen räckte inte till fast syrran kämpade länge. Så det blev inte mycket kvar och dagen efter blev det klart och jag kunde ställa till rätta. Nästan. Övertygade mej själv om att jag inte kunde sätta upp gardiner utan att måla fönster. Såååå.... Nu är det på gång. Har slipat och spacklat än så länge.

 

Men nu tar vi Midsommar och njuter helg tycker jag.

Nya tag.

Ganska lagom att börja med tre arbetsdagar efter den härliga semesterveckan. Kalla mornar med soliga fina dagar har det varit i alla fall. Och nu prunkar det i trädgården och har blivit så lummigt och härligt. Undrade hur det skulle bli efter att vi kapat ner flera träd och röjt buskage. Men inte blev det fel. Första våren här och jag njuter. Idag har jag skurat av altanen och fått fram möbler. Så nu kan man sitta och njuta.

Obs nya "annexet" nere i hörnet.

 

Nu väntar 4 dagar i "lättja". Näääää!!!!! Får nog se till att bringa lite ordning. Men jag ska se till att få njuta åxå. Man har det ju ganska förspänt. Rent ut sagt syndigt bra.

Back to normal.

Sååå. Nu var man tillbaka hemma. Nöjd och belåten med allt. Resan, sällskapet, upplevelser och sen att komma hem. Kan inte bättre bli. Allt och lite till mot vad jag förväntade av resan. Lite starkare ben tex.  och konditionen är klart något bättre. =)
Jag har sett igelkottar. Nåt jag inte sett sen jag var barn. Och rabbisar.
Tack syrran för att vi kom iväg. Och att du tog hand om mej och såg till att jag kom tillrätta. Alla som känner mej vet vilken vimsa jag är och att jag inte är bra på geografi. Särskilt inte ortsnamn. Nu har jag redan stött problem med att referera till platser jag varit på med (rätta) nam. Helt plötsligt refererar jag till Torsby mitt i allt gotländskt och ser skeptiska miner. Men det får jag bjuda på. Har alltid haft svårt med likaklingande namn, som tex Forshaga och Hagfors. Jag VET skillnaden. Och på nån underlig vänster kommer jag alltid tillrätta.
Nu är jag tillrätta. Nu får man jobba vidare tills det blir läge för semester igen.
High fiwe, syrran.

Jag och raukerna.

 

Syrran vid Lummelundagrottan.

 

Det finns lite fler bilder inlagda på äldre inlägg om ni vill se.