Sommar i sikte.

När det är nåt man vill ha gjort är det bara att "ettra" till sej och gripa an verket. Inte svårt när man hela tiden är sugen på att få som man tänkt sej. Hallen har jag haft en tanke med från början men eftersom köket varit nr 1 fick det vänta. Men nu när jag målat och tapetserat ville jag få resten i ordning. Har gått och suktat efter en bänk på glasmästeriet men som tyvärr var för bred. Tittat efter nåt annat som skulle kunna platsa men inte blivit nöjd. Men när jag nämnde mina planer för särbon undrade han nog om jag drev med honom. En sån står det ju i byscha sa han. Har du inte sett den? Och fast jag städat där ett antal gånger hade jag faktiskt inte lagt märke till just det. (Man kan undran hur väl jag städat.) Men där fanns den och den var min om jag ville ha den. Jag ville. Så med målning av den, uppsättning av lite hyllor så fick jag hallen just som jag ville ha den.

Sen har jag haft en hink med färg i källaren avsedd för vardagsrummet i snart ett halvår. När jag flyttade in hjälpte Kerstin mej att måla väggarna i vardagrummet. Blå. Mycket blå. Världens läckraste färg. Och jag tyckte så mycket om den. Men i vinter insåg jag att det blev för mörkt med den färgen. Så det fick bli en ny strykning. Och syrran haka på. Härom kvällen kom hon. Först gjorde vi henne midsommar-snygg i håret och sen blev det vägg. Jag hade tjuvstartat lite kvällen innan men nu var det roligare när vi var två. Mitt i allt kom Lena Björfält och hälsade på. Jag hade deltagit i en tävling om en av hennes egendesignade smycken och vunnit. Hon gav mej det mest underbara guldhjärta att ha runt halsen. Vilken tur man kan ha.
Men eftermiddagen och kvällen räckte inte till fast syrran kämpade länge. Så det blev inte mycket kvar och dagen efter blev det klart och jag kunde ställa till rätta. Nästan. Övertygade mej själv om att jag inte kunde sätta upp gardiner utan att måla fönster. Såååå.... Nu är det på gång. Har slipat och spacklat än så länge.

 

Men nu tar vi Midsommar och njuter helg tycker jag.