Julpyntande hit och dit

Har inte ställt till med så mycket ståhej med jul/adventspynt, men jag har satt upp lite stjärnor och ljusstakar i fönstren. Och i år fick jag faktiskt för mej att sätta upp julgardiner. Inte helt fel då de "gamla" behövde en uppvaskning också.
Jag blev väldigt nöjd själv får jag säja. Och ombyte förnöjer ju alltid.
Ser fram emot en vit, vacker, härlig jul med min goa familj. Har så många nära o kära och så mycket att vara tacksam för.

Förresten är jag inne på ärmarna på den sista(?) pippitröjan. ;O

Första advent

Sitter inomhus och hör snöblåsten vina utanför. Känns lugnt att inte behöva ut i ovädret. Önskar att alla mina nära och kära är lika trygga. Har haft en rörig helg. Hade planerat en tidig tur ut till Byn på lördag för att träffa Lina med familj, Kajsa och Nemi och sen förstås Lars-Erik, David och Emma + alla fyrfota familjemedlemmar. Hjälpa till med lite adventsbestyr och umgås. Men så fort jag kom ut till bilen stötte jag patrull. Pyspunkan hade blivit till en helt platt däck. Fick fram diverse utstyr för att byta till reserven. Nederlag nr 2. Fick inte upp bultarna hur jag än tog i. Då fick jag krypa till korset och ringa Lars-Erik och beklaga min nöd. Men han dök upp med en "kanna" luft så bilen kunde flyttas till ett mer rymligt ställe och där byta däck. Nu får jag se till att få pysdäcket fixat under veckan.
Åkte sen med ut till Byn som tänkt. Hade en trevlig dag och blev sen skjutsad till Årjäng av Kajsa och Nemi som sen låg över till söndag. Mysigt vakna med Nemi bredvid och smågreja lite, dricka kaffe och juice innan Kajsa vaknade och vi fick oss frukost och tände första adventsljuset. Sen åkte dom till Byn där Kajsa skulle greja med sin bil.
Har nu färdigställt tredje pippitröjan och har ärmarna kvar på den fjärde. One more to go! Vill gärna ha dom färdiga så fort som möjligt.
Nu hoppas jag vädret har lugnat sej inför morgondagen och postrundan. Att alla vägar plogats rena etc. Men det ordnar sej alltid. Har gjort det hitintills, så.

Kajsa och Nemi på väg ut i busvädret.

Nemi i postverkets tröja som nattskjorta med Leppe Lepard och Apelsingubben.

Ruskväder

Sitter tryggt i min soffa och är glad jag inte är ute på vägen längre. Snöandet tätnar och man säjs ha spått upp till en decimeter snö. Behövde inte ut på postrunda heller idag eftersom jag begärt en par dagar semester för att komma ikapp med mina andra uppgifter. Riktigt som jag tänkt mej blev det nu inte eftersom min till åren komna goa mor ramlade natten till söndag och fick åka till lasarettet i Karlstad. Stackars mor slog sej rejält och är öm och tilltufsad. Så på måndag efter jobbet åkte jag och hälsade på henne. Det kändes gott att se henne vid någorlunda gott tillstånd och under mycket god omvårdnad. Men hon blev snabbt trött och eftersom jag var ledig nästa dag lovade jag komma tillbaka på morgonen igen. Så jag for upp till Rudskogen där jag blivit lovad logi hos Kajsa. Jag var nog så säker på att jag gärna fått slagga hos Lina också men men nu blev det så här. Och träffa alla fick jag ju i alla fall eftersom Kajsa bjudit in även Lina, Micke och Irma till middag. Mums!!!
Så himla härligt att bli välkomnad i dörren med goa kramar av Lukas, Nemi och Irma.
Det blev en bra stund tillsammans innan det blev läggdags för småkrypen som skulle sova för att orka med morgondagen.
Sov sen gott för att väckas av Nemi och Lukas och ligga en stund och filosofera med dom. Efter att jag fått mej en kopp kaffe åkte vi var och en till sitt. Jag for tillbaka till mor. Hon var nog en smula piggare idag men har fortfarande väldigt ont i högerhanden efter fallet.
Eftersom jag på lördagen fick ihop tröjan till Lukas och sen hunnit en bra bit på nästa så passade vi på att ta kort på tröjparaden. Den växer sakta men säkert.

Nemi håller upp den hitintills färdiga tröjdelen.
Så nu, efter hemfärd, bankbesök, mat och bloggande ska jag försöka vara flitig i papperen. Men med en blick ut genom fönstret är det nog en passande sysselsättning.

Trassel, trassel

Jag kämpar på med mina "grejer". Går upp en timme tidigare på morgonen än vad som normalt kallas nödvändigt och knatar ut med mina bungystavar. Men ärligt talat är det härligt när man väl är på väg. En stund för eftertanke. Man resonerar så bra med sej själv när man går. Ibland tänker man vad bra man har det med så många goa människor runt sej. Familjen först och främst men också alla vänner. Och ett bra arbete med bra jobbarkompisar. Men ibland går man och avreagerar sej på sånt som inte faller lika bra ut. Man får rensa själen lite helt enkelt.
Som den periodare jag är så går jag ju in ganska hårt med det som gäller för tillfället. Som ni ser på bilderna så är min tillvaro ganska randig och trasslig just nu. Många ränder blir det. Men kul vore om man kunde få till en tröja till alla glina (läs: mina älsklingar).
Som om det inte räckte med stavgång och tröjor så satte Kajsa ett nytt griller i skallen på mej med kom härliga chiliskorporna. Dom är SÅ goda. Lite masigt med rostandet av nötterna men vågar inte utesluta det, för jag tror att smaken beror lite på just det. Mmmmmmmmm! Är inne på tredje plåten. Har haft med både till jobbet och annorstädes. Snart är det dags för saffranskorporna. Dom går heller inte av för hackor.


Men SNÄLLA. Ge mej inga nya roliga idéer på ett tag. Jag får nog reda ut av det jag har så länge. Och boklutet måste ha sin tid också emellan. Timeout?
PS Fick se att det syntes på bilden att jag nallat av snartarna på plåten. Inte bra. DS

Tröjor, tröjor, tröjor.

Se där ja! Ännu en bit på väg. Voffebilden visar hund-pippi-tröja nr 2. En storlek mindre. Den passade bättre på lilla Greta och den första passar bäst på "storasyster" Brie. Nån tröja till pälsmonstret Cheer blir det nog inte =).
Den tröjan som nu är på gång vet jag inte riktigt vem den kommer att passa på. Verkar bli stor. Men det är skoj och stickningen är med överallt. Så fort det blir en minuts stilje så greppar jag.





I morgon ska jag köra en post-Fiat till Karlstad på service och ta buss hem. Då kanske jag hinner en bit till.

Tvåstavigt.

Nu har jag verkligen kommit igång med både det ena och det andra. Och tredje för den delen åxå om man räknar med att jag ju faktiskt skriver här igen. Eftersom vi inom jobbet fick anmäla oss till en stegtävling (jorden runt?) och jag hakade på den, har jag stegat och stegat sen den 14 september. Man får en stjärna om man stegar minst 10000 steg om dagen. Ok, det måste jag väl kunna prestera tänkte jag. Och det gick ju inte så tokigt. Men sen, när man loggar in och ska rapportera på nätet och ser att några gör uppemot 40000 steg om dagen och många runt 16-17000, så flyger den lede på och man vill TÄVLA. Så nu går jag upp en timme tidigare och går en sväng runt Strand. Det tar faktiskt ganska precis 1 timme. Och så har jag skaffat Bungy-Pumpstavar. Det ska vara hemskt mycket träningseffektivt och det tror jag på. Man känner av en sån promenad. Sen går jag till jobbet, trampar runt en hel del i postsorteringen och sen går jag ju hem på em. På kvällen sitter jag en stund på träningscykeln (med en pippitröjestickning och en cd-bok eller tv) och det får man omvandla till steg/minut.(Inte stckningen tyvärr) Så nu ligger jag inom den där "lagoma" 16-17000 stegsfrekvensen.
Så allteftersom så kommer det pippitröjor och en MYCKET vältränad kärring ut av det hela förhoppningsvis. Man kan ju hoppas. Stegtävlingen är snart slut i alla fall så då får man se hur det blir med det senare.
Här får ni adressen till sidan om "pumpstavarna".

http://www.bungypump.se

Nu ska jag slappa med en kopp kaffe.

Nya tag.

Eftersom det inte fungerar att vara abitiös och skriva långa innehållsrika och uttömmande inlägg, ska jag nu satsa på SMÅ, SNABBA och OFTARE. Så mycket som hänt sen sista gången ids jag inte försöka.

Så jag nöjer mej med att skryta över mina sista bedrifter och värv. Dels har jag lyckats åstakomma 2(två) pippitröjor. En till min dotterdotter Irma och en till min (kan man säja så????) sonvovve Greta. Förhoppningsvis bara en början. Jag satsar på att orka och hinna mer.
Sen har jag fått tag på ett knäckebrödsskrin som jag önskat mej. Det är ett NilsJohan från 50-60 talet. Ett sånt hade vi i mitt barndomshem och jag tycker dom är så häftiga. Köpte (tack Lina för hjälpen) ett blått på Tradera. Men ska försöka få ett rött åxå eftersom jag inte vet vilket jag tycker bäst om. Titta på bilderna så får ni se härligheten.






Coolt va? (Bilderna hamnade längst ner tom)

Sommar, äntligen?

Nu är det ju faktiskt sommar. Och semester. Så himla mycket man tänker sej hinna med och planerar. Är glad att Erika tog tag i saken och bjöd mej med ner till kusten på en kortsemester i år åxå tillsammans med henne, Emelie och Ida. I år skulle vi till och med försöka övernatta. Hur och var som helst nästan. Tält, stuga, vandrarhem, you name it. Med oss fick vi åxå Lina och Irma. Dom hade utrustat sej för tält eller sova-i-bilen till och med. Vädret var inte på vår sida på måndag när vi startade. Fikapausen på väg ner blev en improviserad historia bak i Linas kombi pga regnet. Lågt i tak, men plats fick vi. Och fika så vi klarade oss ett tag. Nere i Strömstad blåste det änvärre och regnade. Men ska man plocka snäckor så ska man. Inga veklingar här inte. Men bada var det ingen som ens tänkte på. Irma sov dessutom så Lina tog en siesta hon åxå. Men var skulle vi då övernatta? Tält var inte så lockande i den väderleken, så vi försökte få tad på rum eller stuga. Nix, pix. Riktigt varför och hur det gick till vet jag inte, men plötsligt var vi på väg mot Stenungsund. Och där fanns det hotellrum som Lina kunde fixa åt oss. Och inte vilket hotell som helst. Ett helt underbart SPA-hotell med de härligaste rum. Fint som busen. Lekrum till ungarna till och med. Sen småflickorna somnat hade vi en härlig kväll med vin, bröd, räkor och aioli och en massa småprat. (Tack tjejer för den kvällen.)
Sen vaknade vi till vackert väder och hittade en sagolikt fin badplats. Ren och snygg med fin sand, (inte så roliga maneter) snäckor och en oas bland träden att sitta i emellan varven. Till och med sovbar för Ida och Irma. Dom är helt fantastiska att tackla äventyren dom små grynen. Fast det blir lite si och så med både sovtider och mattider.
Mitt kamerabatteri är inte vad man skulle ha önskat, så det blev bara mobilbilder med lite konstig kvalitet på. Men jag lägger upp en bild på utsikten från vårt hotellfönster och en bild på småflickorna när dom baskade som värst när vi var på kalas hos Hans i Byn fredagen innan. Mycket spring blev det och rundor runt "vattenhålet" som poolen fick heta för att inte locka till bad.
Nu ska jag fortsätta min semester med målning i Kallebu först och främst. Pär och David har varit med mej där i dag och monterat trappan Lars-Erik gjort samt röjt undan skräp och myror.

OK det blev inga bilder. Datorn vill inte ladda upp dom. Tar det sen.

Dunderpremiär.

Posten har ju avslutat sitt avtal med Peugeot nu och den "gamla" Kangoon är på upphällningen. På vårt kontor i Årjäng har vi dragit oss för att få den nya Fiat Fiorino för att det blir problem med servicen. Men till slut har vi ju inget annat val när vi behöver nya bilar än att ta Fiaten.
Så igår, onsdag, kom det 2 st till Årjäng. För att överhuvudtaget få köra den så måste vi genomgå utbildning. Så det kom en kille och hade kurs med oss och visade bilens finesser och utrustning och vi fick provköra.
Denna bilen är en 6-stegs halvautomat och till det diesel. Så lite annorlunda var ju bara det. Man får ha en viss teknik när man kör för att komma igång i någorlunda fart. Själv tar den lite VÄL god tid på sej att växla vid start. (Och till det diesel) Vi fick åxå lära oss att det inte gick att "stressa" den för mycket heller. För DÅ säjer den helt stopp och går inte att rubba ur fläcket. Släcker ner och man får bergas från platsen till verkstad som nollar datorn. Huvaligen!!!!! Man kan ju plocka växlar upp och ner och den säjer ifrån om den inte tycker om förslaget. Men stress tycker den inte om. Många finesser. Fin kupé med många justeringsmöjligheter i förarstol, ratt och postutstyre. Inte alls illa tror jag. Men lastutrymmet är puttigt mot Kangoons.
I alla fall fick jag äran att ta en sån på min tur idag. Himla roligt få köra ny bil och prova in sej. Komforten är himelsk mot förr.
I alla fall for jag ut och kom ganska bra överens med bilen. Tills jag kom halvägs på turen. DÅ helt plötsligt börjar den pipa och tala om att han inte vill ha nån växel i. ????? Och sen när jag stängt ner var hela bilen död. Ringde till stationen och fick numret till bärgning och leverans av annan bil. Men jag blev nyfiken och fundersam av att ALL el var utslagen. Så när jag fick upp motorhuven fick jag se att pluspolen inte satt på. Alltså hopp om liven. Lirkade och gick in och provade nyckeln. Japp. det fanns ström att få, och startade gjorde den åxå. Och nu ville växellådan vara med igen. Så jag fick ringa och ändra så inte bärgare kom utan bara nån med nycklar att skruva fast kabelskon med. Men det är harmligt när sånt händer och det tar tid. Men jag slapp i alla fall skammen med att ha pressat bilen för hårt.
Till slut kom ju även jag tillbaka till stationen. Och där väntade Massage-Karina på mej. Ljuvligt!!!!!!!
Vi får nog vänta oss lite barnsjukdommar på nya bilarna ett tag framöver. Men jag tror på dom så långt.

Vad blev det, nu då?

Antar att det är lite tråkigt att titta på min gamla "påskhare". Och nån GLAD PÅSK blev det ju inte. Förkyld och usel i allmänhet. Fick finna mej i att familjen firade utan mej. Har aldrig varit utan familjen på påsk förut och det var inte roligt. Inte bra heller att dom klarade sej utan mej. Det får vi inte låta dom inse nån mer gång. Nej. Skojar bara. Är ju glad att dom har varandra och firar ihop i alla fall. Himla kul att dom har gemenskapen. Och mat kan dom laga. Helt klart.
Sen kom en ny vecka med arbete. Inte lantbrevbäreri i Sillerud som jag tänkt mej, utan spring i Årjäng. Nyttigt för gumfläsket. Samma nästa vecka åxå antar jag.
Men smiter nog upp till Högboda i helgen och umgås först.
Ha en fin helg!

GLAD PÅSK!

Påsken kommer rusande så tidigt i år så man fattar inte att det är dax. Allt händer så fort i år tycker jag. Ena dagen "metervis" med snö och iskallt sen tvärvänder det och snön bara sjunker bort. Härligt att det går åt rätt håll men jag hänger inte riktigt med i svängarna. Har haft en par fina helger med familjen. Mina goa ungar och barnbarn. Hoppas jag kan fira lite påsk med dom åxå.
Till alla som kikar in här vill jag önska:

EN RIKTIGT GLAD PÅSK!!!!!

Läge för lägesrapport

Har inte skrivit på alldrig det. Men en sån här dag med snöyra tar jag mej en stund att göra ett inlägg. Dagarna knatar ju bara på med postkörning, en del kontorsarbete, mina träningspass mm. Postkörningen har varit ganska varierad på sista tiden då jag även börjat köra område "30" vilket innebär kärnan i Årjäng. Många lägenheter och en del villor. Men mest lägenheter och det innebär spring upp och ner efter Storgatan och in i portar och upp och ner i trapphus. En utmaning i sej i min ålder. Men man ska väl inte klaga. Inte alla som har gratis träning på betald arbetstid =/. Känner faktiskt att kondisen blir bättre efter några dagar på den linjen. Men roligast är lantbrevbäringen. Där har man mer kontakt med sina "kunder" och, som jag sagt förut, världens vackraste arbetsplats.
Träningen är åxå rolig just nu. Har ett pass med core-on-the-ball en eller två gånger i veckan och pumping dessutom. Där har jag börjat lägga på lite mer tyngder och det känns efter passen. Sen står jag ju en del och trampar på Erikas crosstrainer som jag lånbytt mot min träningscykel.
Vi har förmånen att ha en sköterska och en sjukgymnst på besök på jobbet flera gånger om året. Sköterskan kan ta dom flesta prover på en för att se om man är ok eller behöver åtgärda nåt. Mina prover är bra. Faktiskt mycket bra om man bortser från koleserolprovet som ligger högt. Om detta beror på min kosthållning (LCHF) eller nåt annat vet man ju inte. Inte heller vet jag om det kan vara det goda koleserolet som hissar upp resultatet. Jag äter ju en hel del nyttigt fett i fisk och nötter mm. Men jag ska kolla upp det. I alla fall så hade sköterskan, som blivit lite intresserad av fenomenet, frågat läkaren på Previa om det. Han hade den åsikten att, om man i övrigt hade fina värden, inte hade stora problem med hjärt/kärlsjukdommar eller led av fetma, så var det inga problem. Särskilt inte då om det är det goda som väger upp.
Nu har den stora födelsedagstiden inlett igen. Kul nu med alla barn och barnbarn som fyller på i tur och ordning hela våren. David, jag och Emelie har ju nyss varit. Per var ju ännu tidigare så han vinner racet. Men nu duggar det tätt. Roligt att träffas är det ju vid dessa tillfällen men några är ju så tätt att vi får samordna firningarna. Lina och Emma har ju till och med samma dag.
Och väglaget ska väl hinna bli bättre före nästa födelsedagskalas. Då är det Nemi som fyller 3 år. Fantastiskt att både Emelie och Nemi hunnit bli så stora. Lukas blir 5 år pojken och småflickorna blir 2 år. Minne gossinger. Mormors älsklingar.

-24 C

Det är kallt. Men ändå inte det kallaste hitintills i vinter. Men det räcker. Jag tycker att helgerna har runnit iväg så fort. Julen var en höjdare. Verkligen. Allderles lagom. Det enda som retar mej är att jag inte fick nått riktigt gjort. Inte på jul alltså men sen alla dessa andra dagar. Men jag vilade väl faktiskt upp mej. Kände när jag gick till jobbet i måndags att jag verkligen var utvilad från arbetet. Fattade inte vad som hände när "väckarmobilen" smög igång. Ibland kommer jag på med att gnola på den melodin. Borde väl hata den som pesten men, den är faktiskt trevlig att vakna till. Tror den kommer från denna melodin:

http://www.youtube.com/watch?v=WzEoueCfV9Y&feature=fvst

Jag behöver inte mycket för att vakna och det är lagom när det smyger i gång nåt mjukt. Nu låter ju inte telefonen exakt så här men är väldigt behaglig.
När jag jobbade måndag/tisdag nu var det kallt. Inte lätt att hålla värmen i dom gula skåpen. Men det går rätt bra ändå. Är man rätt klädd så fungerar det. Utom det där med fötterna. Men det beror ju mest på snön. Man blir så blöt och kall när man "måste" (Det måste vi inte. Har ingen skyldighet gå ur bilen) kliva i snön där man inte kommer åt postlådan. Folk måste tro att brevbärare är födda med extra långa armar. Ca 1 m minst. Eller att postbilen går att köra in SIDLEDES i ett uppskottat hål på 2 m. Konstigt nog är gammalt folk bättre på att skotta undan. Nu är ju en del inte hemma och kan skotta undan efter plogbilen om dom hunnit åka till jobbet, men på en vecka skulle det ju ha hunnits med. Nog gnäll. Jag överlever och tycker fortfarande att det är världens roligast jobb. No doubt.