Jakt till sist.

Jahaja!! Det blev jakt till sist. Fredag förra veckan (6 november) när jag kom till Mon frågade Nilsson om jag hade jaktkläderna med mej. Jaadå! Dom ligger i bilen för alla eventualiteter. Det blev till att skaffa vederbörligt statligt jaktkort via internet så att alla papper var i sin ordning. Och nästa dag for vi ut till Djupviken för att jaga efter den kalv dom fått i tilldelning och inte fällt vid ordinarie jakt. Vilken känsla att få bli utsatt på eget pass. Förra året var jag ju med vid flera jaktdagar som bisittare så passen var bekanta. Vid första dragningen fick jag ett riktigt finpass. Det blev summa tre pass innan kalven sköts. Inte av mej men det spelade mindre roll. Det var en fin jaktdag vilket som.

Det var också en väldig tur att det kikarsikte som satt på bössan när jag köpte den inte ingick i köpet. Nilsson hade ett annat kikarsikte som jag fick överta. Och när han skulle byta upptäckte han att det var glapp i ena fästet. Kanske inte undra på att mina skjutningar på älgbanan gått så olika. Från en serie med bommar och skitträffar till att sen efter att bössan ställts i stället utanför och sen plockats upp till en helfin serie med en 19 poängare i topp. Man kan ju undra i varje fall. Skyttet med banans egna bössor hade ju också gått bra förra gången jag var där.

Hur som helst är det skönt att det är ordnat. Nu kan jag inte skylla på glappt kikarsiktet i alla fall.
Får se när det blir tillfälle att följa med på jakt nästa gång.

 

Mitt allra första egna älgpass.

 

 

Denna helt har det varit julförsäljning på Tjolitta lördag och söndag. Jag hade med mina hemstöpta ljus, grenljus och Jesuiterplåster. Plåstret gick som smör och jag blev även av med en del ljus.

Söndag fick vi även besök av Erika och flickorna. Kul att få rå om dom lite på Mon även om det blev fika hos Titti med dom. Maja börjar bli en riktigt stor tjej och rolig att skoja med. Får se till att komma iväg och baka julpepparkakor med dom snart. Ja med alla för den delen.