Att bli jägare.

Man får idéer. Efter den roliga dagen i öknen i New Mexico förra året, när vi pangade och sköt med alla former av vapen, fick jag för mej att ta jägarexamen. Inte bara för att jag ville skaffa mej tillstånd att inneha vapen och kunna nyttja dom för jakt,övning och nöje närhelst jag behagar, utan också för att lära mej mer om djur och natur. Så jag anmälde mej till en kurs på 45 kurstimmar. Otålig som jag är (allt ska hända nu eller med en gång) höll jag på att gå i taket när kursen inte började förrän i slutet av november. Jag hade förmånen att få vara med särbon på älgjakt under hela hösten och vintern och det var verkligen både roligt och nyttigt. Man får inblick i  hur jakten går till på "andra sidan" liksom. Som drevkarl hade jag ju jagat i många år. Nu fick man sitta där tyst och stilla och lära sej beräkna skjutvinklar och avstånd. Och frysa. Hoppas få se nåt djur och eventuellt nåt skjutbart. Och sen det härliga med samlingen runt brasan inför nästa drev. Alla hur snälla som helst mot mej och gjorde sej intresserade av kursen och frågade skämtsamt om jag inte hade geväret med snart. Men allt tar sån tid.
Nu är teorikursen avslutad och provet gjort. Vi har fått börja träna hagelskytte på jaktskyttebanan i Töcksfors. Lerduvor och löpande hare är det vi ska hantera inför praktiska hagelprovet + en jaktstig som innehåller säker vapenhantering och avståndsbedömning.
Det är väldigt roligt att skjuta och det var ju i grundet därför jag fick för mej ta kursen. Har ju även en väldig fördel med särbon som kan tillhandahålla både vapen och lerduveskytte. Så nu gäller det bara att kämpa på. Ska se till klara hagel snarast så jag får börja med studsare. Ska jag hinna få licens före hösten får det gå undan med de handläggningstider som gäller hos polisen. Sen måste jag erkänna att jag gått och blivit kär i diverse vapen som jag dock inte har råd att köpa. Men en 308 Winchester med kompositkolv är helt magiskt fin att skjuta med. Och även för hagel har jag fastnat för en halvautomat med kompositkolv. Man får väl drömma?  Det kommer nog gå hur bra som helst med gamla hederliga träbössor när jag kommer så långt. =)