Jobb, jobb. Men med glädje.

Just nu har jag inte rätta flytet med mina begärda semesterdagar. Har flera gånger fått stryka på foten och ändra planer pga sjukdom bland kollegorna. Ohjälpligt men inte roligt. Som Nemi sa när jag måste jobba på sportlovsmåndagen: "alla skulle kunna köra överallt". Vore behändigt men är nog inte genomförbart.
Livet är ju härligt i alla fall när man är frisk och kan jobba och man har ett jobb man tycker är roligt.
Känner stor tacksamhet till mina jobbarkompisars stöd när det damp ner skit som alla som känner mej inser är så otänkbart att det bara inte finns i min sinnevärd. Nåt så löjligt. Men som måste redas ut. Nya rutiner gör att allt behandlas noga.
Men som sagt. Jag vet ju vad jag står för och känner mej sårad och kränkt av påståendena som inte bär mitt namn men är välriktade.