Tänk att man inte kan lita ens på sej själv. Jag gick på det IGEN. Har gått och sneglat på halltaket en tid och insett vad fel det är med ett omålat paneltak i ett sånt hus som detta. Och vad mycket ljusare det skulle bli om det målades vitt. Samma sak med skåpet upp efter väggen. Likaledes i furu. Men med det var kruxet också att det tog rymd. Inte golvyta eller egentlig plats, men rymd. Så jag bestämde mej för att ta ner skåpet och måla taket. Bara det. Mja...Kanske måla väggen då på samma gång. Fin strukturtapet som är fin att måla på.
I lördags hjälpte mej min kära särbo att ta ner skåpet. Det blev verkligen mycket mer rymd bara av det. Och så på måndag skaffade jag färg som blockerade kvistarna i träet och fungerade som grundfärg. Jag såg med en gång att jag var på rätt väg. Men sen var det väggarna. Skulle jag verkligen måla på dom gamla tapeterna? Dom var ju rätt "tufsiga" när jag tittade efter. Lossnade i kanterna och hörnen. Så det slutade med att jag rev ner dom helt och hållet. Så var det med det "ska bara".
Nu är läget alltså: Taket grundmålat två gånger. Tapeterna borta. Alla kontakter hänger i sina kablar.
Men dom ska jag (David) ju bytaut mot dom gammeldags svarta lika som i köket. Och tapeter har jag hittat två hela rullar med den som satt där förut. Och färg att måla den med har jag.
Så... I det hela taget har jag en del arbete framför mej. Men en ljusare, roligare hall att se fram emot.
Ännu ett mirakel
10 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar