Våran Vera.

Ja nu har hon kommit. Våran lilla Vera. Som jag nämnt förut är jag ju sju-faldig mormor sen några år. Men nu jag då en-faldig farmor. Den 20 november bestämde hon sej för att visa sej. Allt funkade bra. Pappa David var på plats och behövde inte köra rally in till Karlstad. Vi låg och sov när David ringde strax efter 11 på kvällen och meddelade. Och visst blir man omtumlad även om man vetat i flera månader att det skulle hända. Jag hade haft dom två stora hundarna hos mej i flera dagar. Fungerade jättebra med promenader morgon och kväll och att rasta dom innan jag for ut på landsorten med posten. Sen till helgen flyttade vi ut till Nilsson. Dom små vovvarna fick vara hos Titti och bli lite bortskämda. =)


Så välkommen älskade Vera.

Första titten på BB

Gostrollet

Nu börjar vi bli stora damen.

 

Jakt till sist.

Jahaja!! Det blev jakt till sist. Fredag förra veckan (6 november) när jag kom till Mon frågade Nilsson om jag hade jaktkläderna med mej. Jaadå! Dom ligger i bilen för alla eventualiteter. Det blev till att skaffa vederbörligt statligt jaktkort via internet så att alla papper var i sin ordning. Och nästa dag for vi ut till Djupviken för att jaga efter den kalv dom fått i tilldelning och inte fällt vid ordinarie jakt. Vilken känsla att få bli utsatt på eget pass. Förra året var jag ju med vid flera jaktdagar som bisittare så passen var bekanta. Vid första dragningen fick jag ett riktigt finpass. Det blev summa tre pass innan kalven sköts. Inte av mej men det spelade mindre roll. Det var en fin jaktdag vilket som.

Det var också en väldig tur att det kikarsikte som satt på bössan när jag köpte den inte ingick i köpet. Nilsson hade ett annat kikarsikte som jag fick överta. Och när han skulle byta upptäckte han att det var glapp i ena fästet. Kanske inte undra på att mina skjutningar på älgbanan gått så olika. Från en serie med bommar och skitträffar till att sen efter att bössan ställts i stället utanför och sen plockats upp till en helfin serie med en 19 poängare i topp. Man kan ju undra i varje fall. Skyttet med banans egna bössor hade ju också gått bra förra gången jag var där.

Hur som helst är det skönt att det är ordnat. Nu kan jag inte skylla på glappt kikarsiktet i alla fall.
Får se när det blir tillfälle att följa med på jakt nästa gång.

 

Mitt allra första egna älgpass.

 

 

Denna helt har det varit julförsäljning på Tjolitta lördag och söndag. Jag hade med mina hemstöpta ljus, grenljus och Jesuiterplåster. Plåstret gick som smör och jag blev även av med en del ljus.

Söndag fick vi även besök av Erika och flickorna. Kul att få rå om dom lite på Mon även om det blev fika hos Titti med dom. Maja börjar bli en riktigt stor tjej och rolig att skoja med. Får se till att komma iväg och baka julpepparkakor med dom snart. Ja med alla för den delen.



Höstpyssel.

Nu ska jag snart bli farmor. Alltid en stor grej att få ett nytt barnbarn. Sju-falldig mormor som jag är skulle man ju vara van. Och visst. Men nu blir jag som sagt farmor och det har jag aldrig varit förut. Ska bli så kul att lära känna denna nya människan. Alla barnbarnen är mej så kära och jag är så stolt över dom och glad över den närhet jag fått med dom.
I dessa väntans tider har jag i alla fall fått äran att göra ett babynest till "lillknytet".

 

 

 

Nu är det bra bit in på hösten. Trots min jägarexamen och införskaffad musköt har det inte blivit läge för nån jakt. Den jakt jag har tillgång till har bara en kalv att jaga, så huvudjakten var jag inte med på. Nu fick dom dock inte den tilldelade kalven så jag har chansen vara med på helgjakt frampå i stället. Spännande värre.

 

Under tiden har jag roat mej med att stöpa ljus inför julbasaren på Tjolitta. Det är många år sen sist. 10-12 år kanske. Men det var verkligen kul att prova på det igen. Och det kändes väldigt bra. Jag har ju det gamla stöpbordet efter min mors släkt i Långserud så utrustningen kan man inte klaga på. Jag började med 82 ljus. Bordet är gjort för drygt 200 ljus men det är lite att ta i när man inte gjort det på länge. Men nu blir det nog ett 50-tal till endera kvällen. Även om inte alla blir sålda kan det vara roligt att ha själv och att kunna ge bort. Jag har ju Jesuiterplåster med också på försäljningen. Har blivit en hel del kok under sista året. Men efterfrågan är god.

 

 

Min skörd av nystöpta ljus. Stöpbordet i all sin prakt.

 

 

Mor Ingegerd i stöpartagen i hembygdsgården (tror jag) i Nysäter 1985.

 

 



Studsaren.

Ja nu har jag min Lakelander 6,5x55:a och den passar mej som handsken. Kunde inte önska bättre. Och skjutningen är ju så himla kul. Har ju skjutit en hel del lerduvor men att kunna åka till jaktskyttebanan och träna på löpande älg är sjukt roligt. Lite dyrt i längden kanske men så är det ju nyttig träning också. har varit i Töcksfors och tränat två gånger sen jag fick geväret. Första gången gick allt utmärkt utom den älgen som springer ut. Åt vänster alltså. Annars var det genomgående 4, 5 och 5,ettor. Så himla märkligt. Nästa gång hade jag klurat ut att det nog handlade om hur jag stod. Så stärkt av att kunna lösa problemet började jag skjuta. Allt gick åt skogen. Missar och dåliga träffar i tre raka serier. I en serie skjuter man först på stillastående utgående älg som sen sätter fart efter skottet. Sen vänder den och gör samma sak åt andra hållet. Ingående älg. Blev så himla missmodig. Men väntade sen på min tur igen och lät bössan svalna. Och då fick jag till det. Tre raka klockrena serier varav en var en 19-poängare. 5, 5:etta, 5 och 4. EN poäng från full pott. Då var det roligt igen. =)
Nästkommande helg är det mâten och hela huset fullt av ungarna och barnbarn. Och ett 60-årskalas till det. Så det blir nog att vänta tills helgen efter. Men då får jag på det igen. Vill komma någorlunda säker till jakten.

 

Så här ser den siamesiska tvillingälgen (Kajsas uttryck) ut. 80 m bort.

Höstkänning efter en sista händelserik sommarvecka.

I morse när jag tog morgonpromenaden före jobbet kändes det att det blivit riktigt höstkallt. Den råa luften och bara 6 grader gjorde att det sved i både kinder och händer. Inte för att man varit bortskämd med nån värme direkt i sommar, men surt var det.

Nu har jag använt i stort sett all min semester för i år. Har några sista dagar att ta till om det blir aktuellt med älgjakt eller dagarna mellan jul och nyår. Men dom sista åtta semesterdagarna var väl använda. Vi väntade ju besök av Beth och John från New Mexico till den 26 augusti så eftersom jag tagit ledigt från den 24:e hade vi en par dagar att fixa till det på. Onsdag hämtade vi dom i Strömstad och övernattade sen i en stuga som vi hyrt på Daftö camping. Det blev en härlig kväll men färska räkor och en massa prat om allt sen sist. Dagen efter for vi upp till Tanumshede och besökte museet för fornlämningar och var ute och tittade på hällristningarna. Regnet tog bort en del av nöjet men det fick vi ta. Efter att vi sen övernattat i Årjäng for vi till Båstnäs och tittade på "bilkyrkogården" där. En ganska mäktig upplevelse.

Lördagen hade vi bokat för ett kalas där alla ungarna skulle få komma och träffa Beth och John. Syrran och Titti var också medbjudna. Det ingen visste var att Hans ("Nilsson") och jag bokat en präst till att komma och viga oss. Det blev liksom en överrasking. Jag hade gjort små buketter till småtjejerna och köpt flaggor till killarna och vi fick en hel drös med brudnäbbar och fanbärare. Det blev precis så som vi hade önskat oss vårt bröllop. Helt oförglömligt. Syrran och John spelade och sjöng för oss och David förde mej fram till vigselakten. Lite ovanligt kanske men nåt som jag ändå ville. =)

Det blev en magiskt fin kväll. Inget märkvärdigt utan en sån man vill ha med familjen. Älgkött med kantarellsås och potatis fick duga som middag och sen glass med hemkokt kolasås. Det är det bästa jag vet att få laga mat till familjen.

Sen kom det en överraskning på tisdagen strax innan vi skulle köra ner Beth och John till bussen. Jag hade deltagit i en utlottning av en cykel. Och vann!!

Så nog var det en händelserik vecka alltid.

Nu har det mesta gått tillbaka till det vanliga. Inga amerikanare och kneget har börjat igen. Men det klagar jag inte på. Jag trivs med mitt jobb. Och nu har jag ju köpt mej en studsare så nu får jag lägga mej i hårdträning. Vi skjuter lerduvor då och då Nilsson och jag men jag måste till skjutbana för att träna på löpande älg. Men det är så himla roligt med skytte.

 

Ett litet smakprov från vår stora dag.

Semester...

Nu har jag kommit till sista veckan av semestern. Lite snopet. När man börjar den verkar den evighetslång och man ska hinna det och det och det. Men jag är trots allt haft möjlighet att få till en del saker som jag förutsatt mej. Varit på kusten med Lina, Irma och Nemi. Vi har haft Elmer hos oss i flera dagar och även fått rå om Emelie och Ida på Mon. Nemi kom ju faktiskt skuttande med buss några dagar före kustenresan också. Så lite barnbarnsbonus fick vi ju.

Sen har det snickrats på garaget på Mon och satts upp hängrännor på Gamla Vägen. Jodå, det blev en del trots allt. Och varit på jaktmässa i Sunne också ju.

En par dagar nu har jag jagat svamp med framgång. Svampplockning och samlande av kåda till Jesuiterplåster är ju nåt som man kan förena någorlunda. Det får jag jobba på. Efterfrågan på Jesuiterplåstret har varit stor sen förra hösten så jag får ligga i. Man har så roligt man gör sej. =)

Nu ska jag sy överdrag till dynorna på trampen på Mon.

Gött o várt.

Ja så kom sommaren då. Och nog börjar man oja sej ganska snart. Trots shorts och linne blir det fort plågsamt varmt. Man svettas överallt. Känner hur svetten rinner i pannan och på ryggen rinner en flod ner och sugs upp av byxlinningen. Samma på framsidan. Så när man går ur postbilen är man rädd det ska se ut som om man kissat på sej. Så genomblöt blir man. Det är inte många bilar idag som saknar AC, men postbilarna gör det. Men man har i alla fall en vacker arbetsplats när man åker runt på landsbygden. Sjöar, slåtterängar, fält fulla med blomster (lupiner) och vackra hus.

Det är lite i varmaste laget att gå rund med gräsklipparen men det måste nog göras. Och här inne i villakvarteren vill man inte spara det för länge så man stör grannarnas frid på kvällen. Så det får nog bli en repa i alla fall.

Nu är det en vecka kvar till min semester börjar. Känns riktigt överkomligt. Den som spar han har, det roliga kvar. Och den årliga kustenresan med Lina är bokad. Kul att vi kommer iväg i tid i år.

Fick mitt inbetalningskort till polisen idag. Hoppas dom kommer igång med min licensansökan.

Det är mycket nu. =)

Check 4. Jägarexamen!!!!

Yessss! Äntligen klar. Nu har jag äntligen gått igenom sista steget i jägarskolan. Har fixat att skjuta tre godkända serier på löpande älg. Inte helt enkelt men det gick. Inga problem så länge älguslingen stod stilla, då satt träffarna mycket bra. Men sen sticker den iväg som bara den och då blir det ju lite knepigare. =)

Men nu har vi det avklarat och det blir till att börja träna på riktigt. Svårt när man inte har tillgång till älgbanan men all övning ger ger säkerhet. Vi fick ju aldrig chans träna före provet heller.

Först blir det till att skicka in licensansökan. Nu får det inte vänta längre.

Ruskigt nöjd känner jag mej. Nu kanske jag kan försöka bli lite mera mor/mormor/(snart-)farmor ingen.

Steg 3, check!

Efter två veckors evighetslång väntan så var det dags för nästa skjutprov på jägarexamen. Idag fick vi visa säker vapenhantering med klass 1-vapen och skjuta i skjutbänk och med jägarmässigt stöd. I skjutbänken skulle vi sätta fyra skott inom en cirkel på 12 cm på 80 m håll. Sen gällde det att sätta fyra skott inom en cirkel på 17 cm med jägarmässigt stöd på samma avstånd.

Det regnade och var småsurt i väderleken. Det var inget nytt, för det har blåst och regnat om vartannat alla gånger vi varit där. Och det är en evinnerlig väntan när alla ska komma igenom sina moment för vi är många. Två grupper som gjort teorin var för sej men nu skjuter upp tillsammans. Det är roligt och alla är positiva och trevliga. Och i alla åldrar. Själv är jag äldst med mina 58 år.

Och det gick vägen även denna gång. Jag klarade det. Nu får jag ladda för högviltsprovet. Då ska vi skjuta mot rörlig älg på 80 m utan något som helst stöd. Det blir ett eldprov. Men jag ska klara det. Har provat ut en studsare som jag ska (vill) köpa och då måste jag ju ha licensen först.

Hoppas att det kan bli lite varma vindar nu snart också. Min semester närmar sej och vem vill inte ha fint väder då? Men man är ju faktiskt mer arbetsam och nyttig om inte stranden lockar. =) Finns fortfarande mycket som jag behöver ta itu med på/i huset så man får ta det som det kommer.

Steg 2, check!!

Ja ikväll är jag nöjd med mej själv. Trots träning och tämlig säkerhet var man ju nervös inför provet. Det skulle visas vapensäkerhet, kunnighet i avståndsbedömning och skjutas lerduvor och löpande hare. Allt utom avståndsbedömningen gick galant. Jag misstog mej på en fågelfigur på en pinne och påstod mej kunna skjuta på den. Nix. Men ett omprov fick man, bara inte på vapensäkerhet, så det fixade sej i alla fall. Då påstod jag mej INTE kunna skjuta fågeluslingen. Så jag fick mitt intyg på hagel och Nilsson, mitt moraliska stöd, och jag firade med kebabrulle och kaffe. Skönt ha det gjort och inte behöva skämmas. =)
Om en par veckor skjuter vi upp för kula och gör högviltsprovet. Wish me luck!

Att bli jägare.

Man får idéer. Efter den roliga dagen i öknen i New Mexico förra året, när vi pangade och sköt med alla former av vapen, fick jag för mej att ta jägarexamen. Inte bara för att jag ville skaffa mej tillstånd att inneha vapen och kunna nyttja dom för jakt,övning och nöje närhelst jag behagar, utan också för att lära mej mer om djur och natur. Så jag anmälde mej till en kurs på 45 kurstimmar. Otålig som jag är (allt ska hända nu eller med en gång) höll jag på att gå i taket när kursen inte började förrän i slutet av november. Jag hade förmånen att få vara med särbon på älgjakt under hela hösten och vintern och det var verkligen både roligt och nyttigt. Man får inblick i  hur jakten går till på "andra sidan" liksom. Som drevkarl hade jag ju jagat i många år. Nu fick man sitta där tyst och stilla och lära sej beräkna skjutvinklar och avstånd. Och frysa. Hoppas få se nåt djur och eventuellt nåt skjutbart. Och sen det härliga med samlingen runt brasan inför nästa drev. Alla hur snälla som helst mot mej och gjorde sej intresserade av kursen och frågade skämtsamt om jag inte hade geväret med snart. Men allt tar sån tid.
Nu är teorikursen avslutad och provet gjort. Vi har fått börja träna hagelskytte på jaktskyttebanan i Töcksfors. Lerduvor och löpande hare är det vi ska hantera inför praktiska hagelprovet + en jaktstig som innehåller säker vapenhantering och avståndsbedömning.
Det är väldigt roligt att skjuta och det var ju i grundet därför jag fick för mej ta kursen. Har ju även en väldig fördel med särbon som kan tillhandahålla både vapen och lerduveskytte. Så nu gäller det bara att kämpa på. Ska se till klara hagel snarast så jag får börja med studsare. Ska jag hinna få licens före hösten får det gå undan med de handläggningstider som gäller hos polisen. Sen måste jag erkänna att jag gått och blivit kär i diverse vapen som jag dock inte har råd att köpa. Men en 308 Winchester med kompositkolv är helt magiskt fin att skjuta med. Och även för hagel har jag fastnat för en halvautomat med kompositkolv. Man får väl drömma?  Det kommer nog gå hur bra som helst med gamla hederliga träbössor när jag kommer så långt. =)