Med ny laptop.

Detta inlägg gör jag med den nya laptopen. Det blev till slut ohållbart med den gamla. Efter fem år i trogen tjänst ville den inte hänga med längre. Tappade drivrutiner och Windows hakade sej så fort man försökte få igång webläsaren. Stod där och tuggade utan att komma vidare för att till slut meddela att den inte tänkte försöka heller. Och så fick man börja om från början och förhoppningsvis lyckas till slut. Ingen höjdare när man ville uträtta nåt på datorn snabbt innan man gick till arbetet. Men som sagt var den fem år gammal och startade med en grogg på tangentbordet första veckan vilket har inneburit några tröga tangenter här och där.
Men nu kör vi igång med den nya. Windows 10 är inte min favorit men har vant mej någorlunda eftersom det är det på Nilssons dator sen en par år tillbaka. Annars gillar jag att få ha lite egna idéer om hur jag vill ha det på min dator än vad Windows 10 låter mej ha. Men man får vänja sej.

Denna helg har vi varit till Äskedalen för att fira min och Davids födelsedagar. Jag fyllde 59 år och David slog på stort och klämde i med jämna 30 år. Skulle väl ha varit stort kalas men vi kanske kan ha ett gemensamt 90-årskalas till sommaren. I alla fall så firade vi i går med enchiladas och fika tillsammans med Emmas föräldrar och bror med flickvän. Lilla Vera kämpade med att hålla sej vaken och vara med när det var besök och lyckades faktiskt ganska bra. Hon var som en prinsessa i sin fina klänning som morbror Johan köpte till henne när hon föddes. Men jag fick inget kort på det utan fångade henne när pappa fått på henne pyjamas i stället.

Ser lite sliten ut men undra på efter att ha hållit igång och vandrat från famn till famn.

Sen dryga veckan tillbaka har vi hundbesök på Mon. Nilssons bror Lars och hans fru är på semester och har hyst in sin halvårsgamla valp här. Har nog aldrig varit med om maken till tuggsjukt yrväder men hon har faktiskt lugnat sej under veckan som gått. Nu är halva tiden av hennes besök avklarad. Jag har varit ute på långpromenad med henne idag och det är inte klokt vad mycket det finns för en liten hundfröken att nosa på.

Som synes finns det lite snö kvar här och där. Men det är inte längre snövinter i dess rätta betydelse.

Bekymmer och nya erfarenheter.

Just nu är det tungt att behöva se en närstående fara illa och inte kunna göra mer än försöka underlätta dom praktiska bestyren och visa att man bryr sej om henne. Man kan inte ens föreställa sej hur hon mår. Ens egna referensramar är alldeles för små. Man får hoppas hon kommer igenom det snart.

Vintern har tagit time out för några dagar. Plusgrader och regn är det som gäller just nu. Var ute i skogen och jagade räv i söndags och blev sorkblöt in på bara kroppen. Vi var ett gäng på 18 jägare och en hundförare med två hundar. En shillerstövare och terrier. Det blev både jakt och sist gick terriern in och jagade ut en räv ur sitt gryt. Trots ruskvädret en trevlig dag och en del nya intressanta erfarenheter. Det blev inte heller denna jakt någonting skjutet, men det blir ju som det blir. Och rävar fanns det och hundarna var duktiga. Det finns också en hel del spår efter rådjur och hare och en och annan älg. Det är ju betryggande.

Ska nu gå och vila mej och lyssna lite på min nya cd-bok efter en tuff dag i "spåret". Väglaget är halt och där det inte plogats får man tugga sej fram. Hoppas det blir lite mer vinter igen. Önskeläget är en par decimeter snö och -5 grader. Vore fint det. =)

Ny jakt.

Här har det varit kallt. Minus 17 har jag haft som lägst. Och snön har kommit den med. Jag hävdar att snö är vackert så jag vågar inte klaga på all skottning det medför. Men jag tror jag är ganska nöjd för tillfället om det som kommit får ligga kvar. Snövallarna utanför Gamla Vägen 13 är mäktiga och snart vet jag inte var jag ska göra av snön om det fortsätter.
Helgen som gick var en liten milstolpe för mej. Jag var med om mitt livs första rådjursjakt. Har ju skrivit om att jag jagat älg som drevkarl i många år och nu även suttit på pass. Men rådjur har jag aldrig jagat förr. Väldigt trevligt och spännande även om inget blev skjutet. Djur finns det men det var inget som kom i håll. Så trots kylan var det en härlig dag och brasa med korvgrillning är inte fy skam heller.

Vi får se vad som säsongen kan erbjuda mer i jakt. Men annars väntar vi nu på att isen på sjön ska bli körstark så vi får dra några rundor med "racer"-Volvon. Förra året vart det inte mer än en (1) dag som det gick att köra trots mycket arbete med banan.

Våran Vera.

Ja nu har hon kommit. Våran lilla Vera. Som jag nämnt förut är jag ju sju-faldig mormor sen några år. Men nu jag då en-faldig farmor. Den 20 november bestämde hon sej för att visa sej. Allt funkade bra. Pappa David var på plats och behövde inte köra rally in till Karlstad. Vi låg och sov när David ringde strax efter 11 på kvällen och meddelade. Och visst blir man omtumlad även om man vetat i flera månader att det skulle hända. Jag hade haft dom två stora hundarna hos mej i flera dagar. Fungerade jättebra med promenader morgon och kväll och att rasta dom innan jag for ut på landsorten med posten. Sen till helgen flyttade vi ut till Nilsson. Dom små vovvarna fick vara hos Titti och bli lite bortskämda. =)


Så välkommen älskade Vera.

Första titten på BB

Gostrollet

Nu börjar vi bli stora damen.

 

Jakt till sist.

Jahaja!! Det blev jakt till sist. Fredag förra veckan (6 november) när jag kom till Mon frågade Nilsson om jag hade jaktkläderna med mej. Jaadå! Dom ligger i bilen för alla eventualiteter. Det blev till att skaffa vederbörligt statligt jaktkort via internet så att alla papper var i sin ordning. Och nästa dag for vi ut till Djupviken för att jaga efter den kalv dom fått i tilldelning och inte fällt vid ordinarie jakt. Vilken känsla att få bli utsatt på eget pass. Förra året var jag ju med vid flera jaktdagar som bisittare så passen var bekanta. Vid första dragningen fick jag ett riktigt finpass. Det blev summa tre pass innan kalven sköts. Inte av mej men det spelade mindre roll. Det var en fin jaktdag vilket som.

Det var också en väldig tur att det kikarsikte som satt på bössan när jag köpte den inte ingick i köpet. Nilsson hade ett annat kikarsikte som jag fick överta. Och när han skulle byta upptäckte han att det var glapp i ena fästet. Kanske inte undra på att mina skjutningar på älgbanan gått så olika. Från en serie med bommar och skitträffar till att sen efter att bössan ställts i stället utanför och sen plockats upp till en helfin serie med en 19 poängare i topp. Man kan ju undra i varje fall. Skyttet med banans egna bössor hade ju också gått bra förra gången jag var där.

Hur som helst är det skönt att det är ordnat. Nu kan jag inte skylla på glappt kikarsiktet i alla fall.
Får se när det blir tillfälle att följa med på jakt nästa gång.

 

Mitt allra första egna älgpass.

 

 

Denna helt har det varit julförsäljning på Tjolitta lördag och söndag. Jag hade med mina hemstöpta ljus, grenljus och Jesuiterplåster. Plåstret gick som smör och jag blev även av med en del ljus.

Söndag fick vi även besök av Erika och flickorna. Kul att få rå om dom lite på Mon även om det blev fika hos Titti med dom. Maja börjar bli en riktigt stor tjej och rolig att skoja med. Får se till att komma iväg och baka julpepparkakor med dom snart. Ja med alla för den delen.



Höstpyssel.

Nu ska jag snart bli farmor. Alltid en stor grej att få ett nytt barnbarn. Sju-falldig mormor som jag är skulle man ju vara van. Och visst. Men nu blir jag som sagt farmor och det har jag aldrig varit förut. Ska bli så kul att lära känna denna nya människan. Alla barnbarnen är mej så kära och jag är så stolt över dom och glad över den närhet jag fått med dom.
I dessa väntans tider har jag i alla fall fått äran att göra ett babynest till "lillknytet".

 

 

 

Nu är det bra bit in på hösten. Trots min jägarexamen och införskaffad musköt har det inte blivit läge för nån jakt. Den jakt jag har tillgång till har bara en kalv att jaga, så huvudjakten var jag inte med på. Nu fick dom dock inte den tilldelade kalven så jag har chansen vara med på helgjakt frampå i stället. Spännande värre.

 

Under tiden har jag roat mej med att stöpa ljus inför julbasaren på Tjolitta. Det är många år sen sist. 10-12 år kanske. Men det var verkligen kul att prova på det igen. Och det kändes väldigt bra. Jag har ju det gamla stöpbordet efter min mors släkt i Långserud så utrustningen kan man inte klaga på. Jag började med 82 ljus. Bordet är gjort för drygt 200 ljus men det är lite att ta i när man inte gjort det på länge. Men nu blir det nog ett 50-tal till endera kvällen. Även om inte alla blir sålda kan det vara roligt att ha själv och att kunna ge bort. Jag har ju Jesuiterplåster med också på försäljningen. Har blivit en hel del kok under sista året. Men efterfrågan är god.

 

 

Min skörd av nystöpta ljus. Stöpbordet i all sin prakt.

 

 

Mor Ingegerd i stöpartagen i hembygdsgården (tror jag) i Nysäter 1985.

 

 



Studsaren.

Ja nu har jag min Lakelander 6,5x55:a och den passar mej som handsken. Kunde inte önska bättre. Och skjutningen är ju så himla kul. Har ju skjutit en hel del lerduvor men att kunna åka till jaktskyttebanan och träna på löpande älg är sjukt roligt. Lite dyrt i längden kanske men så är det ju nyttig träning också. har varit i Töcksfors och tränat två gånger sen jag fick geväret. Första gången gick allt utmärkt utom den älgen som springer ut. Åt vänster alltså. Annars var det genomgående 4, 5 och 5,ettor. Så himla märkligt. Nästa gång hade jag klurat ut att det nog handlade om hur jag stod. Så stärkt av att kunna lösa problemet började jag skjuta. Allt gick åt skogen. Missar och dåliga träffar i tre raka serier. I en serie skjuter man först på stillastående utgående älg som sen sätter fart efter skottet. Sen vänder den och gör samma sak åt andra hållet. Ingående älg. Blev så himla missmodig. Men väntade sen på min tur igen och lät bössan svalna. Och då fick jag till det. Tre raka klockrena serier varav en var en 19-poängare. 5, 5:etta, 5 och 4. EN poäng från full pott. Då var det roligt igen. =)
Nästkommande helg är det mâten och hela huset fullt av ungarna och barnbarn. Och ett 60-årskalas till det. Så det blir nog att vänta tills helgen efter. Men då får jag på det igen. Vill komma någorlunda säker till jakten.

 

Så här ser den siamesiska tvillingälgen (Kajsas uttryck) ut. 80 m bort.

Höstkänning efter en sista händelserik sommarvecka.

I morse när jag tog morgonpromenaden före jobbet kändes det att det blivit riktigt höstkallt. Den råa luften och bara 6 grader gjorde att det sved i både kinder och händer. Inte för att man varit bortskämd med nån värme direkt i sommar, men surt var det.

Nu har jag använt i stort sett all min semester för i år. Har några sista dagar att ta till om det blir aktuellt med älgjakt eller dagarna mellan jul och nyår. Men dom sista åtta semesterdagarna var väl använda. Vi väntade ju besök av Beth och John från New Mexico till den 26 augusti så eftersom jag tagit ledigt från den 24:e hade vi en par dagar att fixa till det på. Onsdag hämtade vi dom i Strömstad och övernattade sen i en stuga som vi hyrt på Daftö camping. Det blev en härlig kväll men färska räkor och en massa prat om allt sen sist. Dagen efter for vi upp till Tanumshede och besökte museet för fornlämningar och var ute och tittade på hällristningarna. Regnet tog bort en del av nöjet men det fick vi ta. Efter att vi sen övernattat i Årjäng for vi till Båstnäs och tittade på "bilkyrkogården" där. En ganska mäktig upplevelse.

Lördagen hade vi bokat för ett kalas där alla ungarna skulle få komma och träffa Beth och John. Syrran och Titti var också medbjudna. Det ingen visste var att Hans ("Nilsson") och jag bokat en präst till att komma och viga oss. Det blev liksom en överrasking. Jag hade gjort små buketter till småtjejerna och köpt flaggor till killarna och vi fick en hel drös med brudnäbbar och fanbärare. Det blev precis så som vi hade önskat oss vårt bröllop. Helt oförglömligt. Syrran och John spelade och sjöng för oss och David förde mej fram till vigselakten. Lite ovanligt kanske men nåt som jag ändå ville. =)

Det blev en magiskt fin kväll. Inget märkvärdigt utan en sån man vill ha med familjen. Älgkött med kantarellsås och potatis fick duga som middag och sen glass med hemkokt kolasås. Det är det bästa jag vet att få laga mat till familjen.

Sen kom det en överraskning på tisdagen strax innan vi skulle köra ner Beth och John till bussen. Jag hade deltagit i en utlottning av en cykel. Och vann!!

Så nog var det en händelserik vecka alltid.

Nu har det mesta gått tillbaka till det vanliga. Inga amerikanare och kneget har börjat igen. Men det klagar jag inte på. Jag trivs med mitt jobb. Och nu har jag ju köpt mej en studsare så nu får jag lägga mej i hårdträning. Vi skjuter lerduvor då och då Nilsson och jag men jag måste till skjutbana för att träna på löpande älg. Men det är så himla roligt med skytte.

 

Ett litet smakprov från vår stora dag.

Semester...

Nu har jag kommit till sista veckan av semestern. Lite snopet. När man börjar den verkar den evighetslång och man ska hinna det och det och det. Men jag är trots allt haft möjlighet att få till en del saker som jag förutsatt mej. Varit på kusten med Lina, Irma och Nemi. Vi har haft Elmer hos oss i flera dagar och även fått rå om Emelie och Ida på Mon. Nemi kom ju faktiskt skuttande med buss några dagar före kustenresan också. Så lite barnbarnsbonus fick vi ju.

Sen har det snickrats på garaget på Mon och satts upp hängrännor på Gamla Vägen. Jodå, det blev en del trots allt. Och varit på jaktmässa i Sunne också ju.

En par dagar nu har jag jagat svamp med framgång. Svampplockning och samlande av kåda till Jesuiterplåster är ju nåt som man kan förena någorlunda. Det får jag jobba på. Efterfrågan på Jesuiterplåstret har varit stor sen förra hösten så jag får ligga i. Man har så roligt man gör sej. =)

Nu ska jag sy överdrag till dynorna på trampen på Mon.

Gött o várt.

Ja så kom sommaren då. Och nog börjar man oja sej ganska snart. Trots shorts och linne blir det fort plågsamt varmt. Man svettas överallt. Känner hur svetten rinner i pannan och på ryggen rinner en flod ner och sugs upp av byxlinningen. Samma på framsidan. Så när man går ur postbilen är man rädd det ska se ut som om man kissat på sej. Så genomblöt blir man. Det är inte många bilar idag som saknar AC, men postbilarna gör det. Men man har i alla fall en vacker arbetsplats när man åker runt på landsbygden. Sjöar, slåtterängar, fält fulla med blomster (lupiner) och vackra hus.

Det är lite i varmaste laget att gå rund med gräsklipparen men det måste nog göras. Och här inne i villakvarteren vill man inte spara det för länge så man stör grannarnas frid på kvällen. Så det får nog bli en repa i alla fall.

Nu är det en vecka kvar till min semester börjar. Känns riktigt överkomligt. Den som spar han har, det roliga kvar. Och den årliga kustenresan med Lina är bokad. Kul att vi kommer iväg i tid i år.

Fick mitt inbetalningskort till polisen idag. Hoppas dom kommer igång med min licensansökan.

Det är mycket nu. =)

Check 4. Jägarexamen!!!!

Yessss! Äntligen klar. Nu har jag äntligen gått igenom sista steget i jägarskolan. Har fixat att skjuta tre godkända serier på löpande älg. Inte helt enkelt men det gick. Inga problem så länge älguslingen stod stilla, då satt träffarna mycket bra. Men sen sticker den iväg som bara den och då blir det ju lite knepigare. =)

Men nu har vi det avklarat och det blir till att börja träna på riktigt. Svårt när man inte har tillgång till älgbanan men all övning ger ger säkerhet. Vi fick ju aldrig chans träna före provet heller.

Först blir det till att skicka in licensansökan. Nu får det inte vänta längre.

Ruskigt nöjd känner jag mej. Nu kanske jag kan försöka bli lite mera mor/mormor/(snart-)farmor ingen.

Steg 3, check!

Efter två veckors evighetslång väntan så var det dags för nästa skjutprov på jägarexamen. Idag fick vi visa säker vapenhantering med klass 1-vapen och skjuta i skjutbänk och med jägarmässigt stöd. I skjutbänken skulle vi sätta fyra skott inom en cirkel på 12 cm på 80 m håll. Sen gällde det att sätta fyra skott inom en cirkel på 17 cm med jägarmässigt stöd på samma avstånd.

Det regnade och var småsurt i väderleken. Det var inget nytt, för det har blåst och regnat om vartannat alla gånger vi varit där. Och det är en evinnerlig väntan när alla ska komma igenom sina moment för vi är många. Två grupper som gjort teorin var för sej men nu skjuter upp tillsammans. Det är roligt och alla är positiva och trevliga. Och i alla åldrar. Själv är jag äldst med mina 58 år.

Och det gick vägen även denna gång. Jag klarade det. Nu får jag ladda för högviltsprovet. Då ska vi skjuta mot rörlig älg på 80 m utan något som helst stöd. Det blir ett eldprov. Men jag ska klara det. Har provat ut en studsare som jag ska (vill) köpa och då måste jag ju ha licensen först.

Hoppas att det kan bli lite varma vindar nu snart också. Min semester närmar sej och vem vill inte ha fint väder då? Men man är ju faktiskt mer arbetsam och nyttig om inte stranden lockar. =) Finns fortfarande mycket som jag behöver ta itu med på/i huset så man får ta det som det kommer.

Steg 2, check!!

Ja ikväll är jag nöjd med mej själv. Trots träning och tämlig säkerhet var man ju nervös inför provet. Det skulle visas vapensäkerhet, kunnighet i avståndsbedömning och skjutas lerduvor och löpande hare. Allt utom avståndsbedömningen gick galant. Jag misstog mej på en fågelfigur på en pinne och påstod mej kunna skjuta på den. Nix. Men ett omprov fick man, bara inte på vapensäkerhet, så det fixade sej i alla fall. Då påstod jag mej INTE kunna skjuta fågeluslingen. Så jag fick mitt intyg på hagel och Nilsson, mitt moraliska stöd, och jag firade med kebabrulle och kaffe. Skönt ha det gjort och inte behöva skämmas. =)
Om en par veckor skjuter vi upp för kula och gör högviltsprovet. Wish me luck!

Att bli jägare.

Man får idéer. Efter den roliga dagen i öknen i New Mexico förra året, när vi pangade och sköt med alla former av vapen, fick jag för mej att ta jägarexamen. Inte bara för att jag ville skaffa mej tillstånd att inneha vapen och kunna nyttja dom för jakt,övning och nöje närhelst jag behagar, utan också för att lära mej mer om djur och natur. Så jag anmälde mej till en kurs på 45 kurstimmar. Otålig som jag är (allt ska hända nu eller med en gång) höll jag på att gå i taket när kursen inte började förrän i slutet av november. Jag hade förmånen att få vara med särbon på älgjakt under hela hösten och vintern och det var verkligen både roligt och nyttigt. Man får inblick i  hur jakten går till på "andra sidan" liksom. Som drevkarl hade jag ju jagat i många år. Nu fick man sitta där tyst och stilla och lära sej beräkna skjutvinklar och avstånd. Och frysa. Hoppas få se nåt djur och eventuellt nåt skjutbart. Och sen det härliga med samlingen runt brasan inför nästa drev. Alla hur snälla som helst mot mej och gjorde sej intresserade av kursen och frågade skämtsamt om jag inte hade geväret med snart. Men allt tar sån tid.
Nu är teorikursen avslutad och provet gjort. Vi har fått börja träna hagelskytte på jaktskyttebanan i Töcksfors. Lerduvor och löpande hare är det vi ska hantera inför praktiska hagelprovet + en jaktstig som innehåller säker vapenhantering och avståndsbedömning.
Det är väldigt roligt att skjuta och det var ju i grundet därför jag fick för mej ta kursen. Har ju även en väldig fördel med särbon som kan tillhandahålla både vapen och lerduveskytte. Så nu gäller det bara att kämpa på. Ska se till klara hagel snarast så jag får börja med studsare. Ska jag hinna få licens före hösten får det gå undan med de handläggningstider som gäller hos polisen. Sen måste jag erkänna att jag gått och blivit kär i diverse vapen som jag dock inte har råd att köpa. Men en 308 Winchester med kompositkolv är helt magiskt fin att skjuta med. Och även för hagel har jag fastnat för en halvautomat med kompositkolv. Man får väl drömma?  Det kommer nog gå hur bra som helst med gamla hederliga träbössor när jag kommer så långt. =)

Den SENASTE adventskalendern. (Inte den sista hoppas jag)

Här lägger jag in bilden på den för dagen färdigställda adventskalendern. Det lilla Maja som ska ha den. Senare kommer jag att fylla på här med allt som hänt sen sist.

Kolla gärna tidigare inlägg från 3 december i fjol så kan ni se hela raddan.

1:a Oktober 2014

Igår sålde jag min träningscykel. Faktum är att jag inte använt den sen jag flyttade till Gamla Vägen. I lägenheten vad den flitigt använd. Jag kunde sitta på den och träna, sticka och se på tv eller lyssna på cd-bok. På en gång. Inte för att jag inte var ute och gick på den tiden. Tvärtom. Promenad tidig morgon och dom flesta kvällar när jag inte var på träning. Nu går jag en långpromenad på morgonen och nån gång på kvällen. Det är just det att nu är mina kvällar fulla av en massa "vill göra" och "vill få gjort". I flera veckor har mycket kretsat rund salvekokning, mâten och sånt. Men så vart det dags vintra in trädgården. Och nu är det gjort. Det mesta i alla fall. Nu får jag hålla efter fallfrukt och löv allteftersom. Men det är inte betungande. Och mina ensamma kvällar i "stan" på veckorna går ganska fort. Och helgerna hos gubben blir mer och mer ute i naturen, vilket är hur härligt som helst.
Så, nån träningscykel behöver jag inte längre. Väldigt skönt få bättre plats i garaget. För där måste jag röja så bilen (min Olloll enligt Elmer) går in i vinter.

Höststämning.

När man tittar ut genom köksförstret och solen lyser UNDER aplarna, då får man höstkänsla. Jag som inte gillar höstar kan faktiskt tycka det är vackert. Annars har jag svårt med att förlika mej med den årstiden som alla svärmar för och tycker är så vacker. Kanske beror det på att jag inte gillar just dom färgerna. Typ gult (i alla dess nyanser) och brunt. Rött och orange är väl ok men gult i detta fall står definitivt för förfallet. Jag blir inte deppig eller sorgsen utan tycker helt enkelt inte om denna tid med blåst och regn. Men kanske kan jag börja se annorlunda på det om jag nu tar min jägarexamen och får lite anknytning till denna årstid.
Efter att vi var i USA och jag fick vara med och skjuta igen (efter ca 40år) väcktes mitt intresse till liv. Har nu fått lite övning i lerduveskytte och det är ju hur kul som helst. Följer numer med Nilsson till skogen så fort chansen finns och det är härligt att vara ute och vandra och få lite inblick i jakten igen. Nog för att man varit med och jagat älg i  20 år men det var ett tag sen nu.
Jag har också tagit itu med kokningen av jesuiterplåster. Har inte haft tid eller ork med det på nästan 5 år. Har jagat runt efter kåda och hunnit göra en hel del. Nu ska det bli andra salvor dessutom. Jag ska göra både ringblom- och arnica-salva i dagarna. Får se till att få det gjort så jag kan ta itu med trädgården och garaget sen innan det blir vinter. Men jag har fått nya Nora Roberts-böcker från Beth i Usa och det är så mysigt att gå och greja och lyssna på dom.

Fortsättning följer...

Vår generation.

Idag var jag på begravningen efter min sista faster. Faster Märta var den yngsta av min fars syskon och blev vad jag förstår till sist äldst av dom alla med sina 91 år. Var lite dålig på att hålla kontakten när jag blev vuxen och hade kunnat på eget initiativ. Mest minns jag henne från min barndom när hon och hennes fästman (särbo) kom och hälsade på hemma som ju var hennes barndomshem. En mycket mild, snäll och lågmäld person var hon. Men det var alltid roligt och trevligt när dom kom. Nu är hon som den sista av mina släktingar från den generationen borta. Lite konstigt att det nu är jag och mina syskon och kusiner som är äldst i släkten. Det var en mycket vacker begravning. I stillhet med bara oss syskonbarn. Vackert och med fin musik. Min bror sjöng en par solosånger och prästen pratade så fint och lagom. En fin minnesstund.

Nu har jag börjat jobba igen efter en sommar med ömsom jobb och semester. Delade upp det i två omgångar för enkelhetens skull. Har fått lite tid att greja hemma, träffa barn och barnbarn och även haft en vecka ledigt tillsammans med Nilsson. Där kunde jag också bidraga lite med att kitta några fönster. Snart har jag gått varvet runt.

Jag är faktiskt lite nöjd med sakernas vardande. Vedskjulet i stort sett färdigfixat och dryga 13 m3 ved inlastat. Bilen i trim med kylarvätska i klimatanläggningen, fixade bromsar, lackad frontkjol och så idag även fått sin årliga oljesprutning.

Ja, jag är allt ett "heldigt" kvinnfolk jag.   ;)

25 april

Tuff vecka. Fast man gjorde 4 dagar förra veckan och 4 dagar denna blev man helt slut. I och för sig har det varit 2 långdagar också denna veckan men ändå. Kan det vara lathet eller är det åldern tro? Vet inte vilket som vore värst. =/ Lite trött har jag blivit pga inprovningen av lins till vänsterögat. Jag är nu inne på 6 (sjätte) linsen. Första var bra i skärphänseende men jag tålde inte materialet. Dom nya har inte hållit måttet vad gäller skärpan men dock fungerat annars. Får se vad jag får härnäst innan dom hittar rätt. Lättvindigt i alla fall med en lins i stället för glasögon som aldrig är där man själv är.

Ok. Fortsättning på usa-resan: Sista veckan började med en resa upp till Albuquerque. Först hälsade vi på Beth o John vänner Jorja och Mike. Mike driver en radiostation och Jorja jobbar där också ibland. Vi åt middag tillsammans med dom på en väldigt mysig mexikansk krog. Jag har verkligen njutit av den mexikanska maten under resan. Den passar mej utmärkt. Sen hade vi en del strul med dom förbokade rummen på ett hotell innan vi helt sonika bytte hotell och fick rum på hotellet en bit därifrån. Vilka lyxiga rum och vilka fina frukostar vi fick. Rummen hade vi för två nätter för andra dagen for vi upp till huvudstaden Santa Fe med Jorja som sällskap. Långa raksträckor genom öknen igen. Casino på casino efter vägen.  Ännu en stad med dessa låga lerhus. Väldigt vacker och annorlunda mot vad vi är vana vid. Lite rundvandring, lättlunch och en del shopping blev det innan vi återvände till Albuquerque och åter en middag tillsammans med Jorja och Mike. En upplevelse i sej att lära känna dessa människor.
Nästa dag drog vi hemåt igen. Stannade i Socorro och åt med Johns bror David som vi även hälsat på hos som hastigast på väg upp. Vi passerade även en stad som heter Truth or Consequence. Faktiskt.
Till och med Rout 66som man hört talas om körde vi en bit på.

The Buckhorn Saloon

Ökenväg. Mil efter mil.

Mexikansk middag med Jorja och Mike

Jorja och jag i Santa Fe.

 

Jag återkommer med mera.

New Mexico

Nu har vi kommit hem och den värsta omställningen har lagt sej. Och vilka minnen vi fått med oss. Från det vi landade i El Paso var det full rulle med upplevelser. Vi har varit på konserter och spelningar. Två där John var med och en med hans tidigare band. Kollat muséer och gått omkring bland indianska hantverkare som säljer sina alster. Sett alla dessa så typiska lerhusen som byggts av adobie (vet inte hur det stavas riktigt) som finns överallt i New Mexico. Dom stora odlingarna av pecannötter och en massa kaktusar. Tumbleweed utefter vägarna. Torra bevattningskanaler eftersom torkan var svår och Rio Grande torrlagd. Alla väntade på regn vilket var vad vi lämnat hemma och inte saknade. Vi var några dagar i en stuga ovanför Silver City dit vi bilade redan på måndag. Därifrån gjorde vi utflykt till Gila som var ett skogsreservat. Där klättrade vi upp i bergen till grottor som apache-indianerna bott i. Höga berg och djupa kanjons överallt. Helt magiskt. Endera dessa berg och klyftor eller så var det oändliga ökenvidder. Vi har tagit en öl på en äkta saloon i Buckhorn och lyssnat på när hundarna skällt efter javelinas på nätterna. Men nån bobcat eller coyote fick vi inte syn på. (Däremot en roadrunner på granntomten till Beth och John.) Första fredagen hade vi fest med deras vänner. Musiker och grannar och kollegor i en skön blandning. Härliga människor som vi senare, en del av dom, träffade på i olika sammanhang.
Idag söndag har jag haft familjen hos mej och det har varit en sån härlig dag. Har fått bjuda dom på middag och gett dom presenterna vi köpt med från usa.  Men det tar på kärringen så nu går jag och lägger mej. Återkommer med mera + fler  bilder.